torsdag, juni 14, 2007

Tema Knodd År 1: Bad

Det fanns en tid när Knoddarna utan större problem kunde bada i diskhon. Förvisso var badandet en enklare affär på det viset, en minimal mängd vatten och en ytterst begränsad yta tarvades. Å andra sidan krävdes en helt annan aktivitet av oss, med hållande, lyftande, bärande och oroande. Under i princip varje dag av Knoddarnas liv har vi sett till att de kommit i kontakt med vårt andra element. Kärleken till vatten måste kanske ändå vara av typen finare present att ge någon.

Knoddarna har utöver diskhon badat i handfat (det gör de fortfarande när blöjan inte håller inne vad den lovar att den ska hålla inne), i olika sorters baljor och liknande behållare, i duschkabiner, i bassänger, i badkar, i uppblåsbar pool och nu vid ett års ålder, i insjö. Ännu finns en del att beta av - havet (skam att säga), åar, skogstjärnar, yacuzzi, fontäner, champagne... men som de säger, Knoddarna är korta - livet är långt.

En typisk Knoddreaktion på att hamna i vatten är utstötande av ett djupt [ooooh] och sedan kanske något glädjevrål och därefter några sekunders vilt plaskande, den obligatoriska påföljande kallsupen och kippande efter andan med beskyllande blick mot den som för stunden övervakar badet. Först därefter kan det lugna ned sig en smula med gammal god lek-i-vatten.

Sommarbadandets och familjepicknickandets era har alltså inletts, komplett med praktiska filtar, solhattar, kylväskor och sand mellan tårna (och i blöjan; blöjorna verkar specialdesignade för att fånga upp maximal andel sand på minsta möjliga tid). Och den som någonsin tvivlade på vårt ursprung som strandlevande apor rekommenderas ett studiebesök på valfri familjevänlig strand en solig junidag. Det är ett underbart lufsande, lekande, frustande, slappande, ätande, kelande av
tjocka, smala, korta, långa, bleka, bruna, gamla och unga som för tankarna till sjölejonkolonierna på Galapagos. Närmre vårt ursprung än så kommer vi inte.

måndag, juni 04, 2007

Tema Knodd År 1: Mat

När man idag betraktar Knoddarna indränkta i kikärtsgryta eller helkroppsdekorerade med banan-äppelmos-yoghurt-efterrätt kan det vara svårt att dra sig till minnes den där första tiden när man med darrande händer försökte lura i Knoddarna spädbarnsvällingen medelst specialdesignad kopp (för övrigt vårt kanske minst meningsfulla inköp). Knoddarna har kommit långt i ätandets ädla konster och halva frysen tillägnas deras små fryspåsar med portioner, tilltugg, smakberikare och efterrätter. Det är ett pinsamt faktum att Knoddarna äter bra mycket bättre än vi och vi har inte alls för avsikt att hörsamma BVC's råd att de ska få äta samma sak som resten av familjen. På daglig basis avundas vi Knoddarnas måltider och inte minst deras härliga desserter.

Vätska är ett kapitel för sig. Knodd S dricker gärna, men alltid för fort, även om hon verkar tycka det är roligt att sätta i halsen. Knodd T tycker inte alls om vatten och klipper hellre till vattenflaskan än använder den. Katten Preben dricker vatten ur toaletten, golvbrunnen i duschen, disken och svabbhinken, men han har annars inte med den här texten att göra.

I vår iver att spara tid har emellertid Palla-upp-principen (PUP) varit vägledande, vilket dessvärre inneburit att Knoddarnas rent individuella äta-själv-träning blivit eftersatt. De försöker förvisso kompensera för detta genom att stoppa i sig exempelvis kattsand, damm, kylskåpsdörrar, trösklar, DVD-fodral, mamma, Jonas Gardells samlade verk, mockasiner, mobiltelefoner, plånböcker och sten. Det ger en alternativ sorts stil och etikett än den som Ebba von Sydow förespråkar, och troligen en bra mycket sundare sådan.

Knoddarna har nu passerat sin första födelsedag efter själva födelsen och därmed fått äta tårta för första gången. Det gick med nöd och näppe ned och de hade troligen föredragit palsternackaspetsad hockeyfilé istället. En sak finns dock kvar från spädbarnsmånaderna, en ännu obruten tradition från BB. Inte en dag utan välling, även om den nu är fullkornsbaserad och även om Knoddarna numera sköter hållandet själva. The Välling Moment infaller morgon och kväll - då återgår Knoddarna till det zenbuddistiska lugn de kunde ha när de var riktigt små. Och även om de då kan äta själva, händer det att vi har dem i famnen ändå, som vore de två tvärhänder höga och immobila igen. Då får vi del i spädbarnslugnet efter en vanligtvis hektisk ettåringsdag.