Knoddarna har under sina dryga sju veckor haft uppenbara svårigheter med att skilja på kärleksbevis och matningstillfälle. Deras pussrespons har helt enkelt varit under all kritik och även om man har kunnat skönja en viss utveckling tycks det som om Knoddarna fortfarande har en hel del att lära.
De första veckorna uppvisade Knoddarna i princip nollrespons på alla ömhetsbetygelser - de verkade synnerligen omedvetna om innebörden i pussar och bedyrande av affektion. Gradvis, i takt med att Knoddarna utvecklade en rudimentär omvärldsuppfattning, övergick denna omedvetenhet till tydligt obehag. Sannolikt upplevdes närvaron av oss och den samtidiga frånvaron av mat som djupt frustrerande - kanske ansåg Knoddarna att vi helt enkelt lurade dem på konfekten, så att säga.
Den senaste tiden har pussresponsen förbättrats en smula, och bemötandet av pussar och kramar får i skrivande stund karaktäriseras som uppmärksam förvåning alt. förväntansfull vaksamhet. Facklitteraturen på ämnet ger vid handen att våra ömhetsbevis snart ska kunna bemötas med normalreaktion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mycket stiligt foto! Påminner inte så lite om fadern ute på galej då denne till slut inser att sista rundan redan gått. Tjusigt!!! /J
Nu förstår jag inte riktigt! Så sent har jag aldrig varit ute.
Vi kan bara hålla med, Tyra har dock inte kommit förbi det stadium som innebär att en puss på kinden genererar en fågelmun och ett flåsande som betyder "det var inte en näsa jag ville ha utan en bröstvårta!"
Tjusig sida! Puss eller gappussarna de kommer jag lovar. Visst är det hääärligt med twins!?!
Skicka en kommentar