Knoddarna har fått nya sängar sent omsider. Vi tycker att de smälter in utomordentligt i lägenheten i snirklig lättmetall. IKEA's finest! Knoddarna fick vara med och skruva ihop dem. Det slutade som förväntat med bråk, försvunna plastploppar och gråtande barn.Men hotbilden med hysteri och tandagnissel över de gamla – nu ratade! – sängarna uteblev, åtminstone första kvällen. Kvällen därpå kom Knodd S ihåg de många fina minnena av sin gamla säng: "Men! Men! Jag eeelskaj min gamla säng!" Men detta nostalgiska återfall räckte bara fram till läggningen, sedan var den nya acceptabel igen.
Första kvällen lyssnade vi extra uppmärksamt genom dörren. Vanligen brukar läggningen vara en baggis, så fort Knodd S har fått rymma, vrålandes bäras till sängen, tjuta i falsett i korta stötar ett tag och balansera på sängkanten i någon minut. Allt medan Knodd T tålmodigt håller för öronen. Sedan brukar de alltid disciplinerat bli vid sin kudde, sjunga lite tillsammans, och somna. Hur skulle det nu gå? Efter ett tag hördes Knodd T säga, samlat men bestämt:
"Jag kommer att sakna dig! Men du ska sova i din säng, Didid!"
Nyhetens behag!
2 kommentarer:
Hehe, de är bara för sköna ... Hemma hos oss låter snarare "Jag eeelskaj våran gamla blåa bil", så fort dotera får syn på vårt nya (hrmh, nåja) gröna vrålåk. /j
:-)
Skicka en kommentar