I samma stund som detta inlägg skrivs ligger knoddarna i rummet bredvid och kämpar mot sina nyfunna nattliga demoner. Om det är morgondagens nymåne som har börjat spöka i knoddarnas allt mer fantasifulla och artikulerade inre världar, eller om det helt sonika bara ska skyllas på proteiner och synapsproduktion, spelar mindre roll. Skräcken för natten är här!"Jag kan inte såva, jag e jedd ändå!" har i några dagar varit insomningsmantrat för Knodd T tills utmattningen däckat henne till slut. Dörren är öppen, i köket slamras med disk och TV'n skvalar. Det är trots det stora troll som slickar på henne och ska äta henne, och det är spöken i skogen, som härjar. Och så vakna halv fyra, "Jag e jedd igen!". I natt bäddade knoddmamman ned sig bredvid i den 130 cm korta sängen. Tröst och ryggskott i en enda vacker handling. Knoddpappan är rädd att hans fiffiga hittepåsagor om Vasatrollet har ett finger med i spelet.
Knodd S är inte rädd för troll och spöken. Men hon får lätt feber istället och vaknar kvartsvis, täcket ihopsnört runt fötterna, knappt kontaktbar, med växtvärk därtill. I natt har vi bäddat madrass på knoddarnas golv, och räknar med att en av oss får tillbringa natten där.
Figur: Knodd T har ritat ett av trollen som förstör skönhetssömnen.
1 kommentar:
Det är ändå rätt coolt exakt hur universiell ´nattskräck´ ändå är. Ett jäkla tjat om ungefär samma grejor här hemma med. / j
Skicka en kommentar