Från gurgel till bryt

Knoddarna har fyllt tre månader och den ljudmatta de producerat under sin vakna och sovande tid har gradvis ändrat karaktär. Det har varit en smygande övergång från primalljud och spädbarnsläten till allt mer avancerade försök att formulera gnäll till begripliga ljud. Under några veckor kämpade de sig igenom den jolleraktiga fasen (eng. yollrish) där de verkade lika förvånade över sina egna läten som vi.

Nu har de på allvar trätt in i den rena jollerfasen och kombinerar detta med allt mer socialt igenkännbara ansiktsuttryck som avspeglar deras vanliga sinnestillstånd, såsom exempelvis bestörtning, total salighet, hysteri och förvirring. Här följer exempel på några av de nya Knoddljud vi kunnat identifiera:

[aha uhu uuh eh] "Jag har legat länge nog i soffan/selen/sittern/sängen (mm) och vill med denna ljudsvit klargöra att a) jag är fortfarande för liten för att begäras kunna flytta mig själv och b) det är er förbannade plikt att hjälpa mig!"

[uhmmm] "Jag sover! Till slut, trots era tafatta försök att hålla mig vaken."

[iooouaah eeuuuh iiiöh] "Jag har just kommit på en kreativ lösning på Mellanösternkonflikten! Detta gör mig mycket uppsluppen och jag försöker nu förmedla den handlingsplan jag utarbetat medan ni skakade ihop BabySemp och hängde upp plastad frotté på tork!"

[A-uurrrggggh] "Jag är medveten om att inga ljud liknande detta gurgel återfinns i det svenska språket, inte ens i den bisarra dialekt ni försöker påtvinga mig, men det är i alla fall så här ni låter i mina öron."

[ (långt tyst kämpande för att få fram luft) ....... IIIK!!!] "Tjoho faderittan så här glad var det länge sen jag var! Det kan emellertid vända när som helst, bara så att ni vet!"

Men Knoddarna har också - till vår förtvivlan - tagit primalskriken till helt nya nivåer. Dessa upptäcksfärder i de hysteriska gallskrikens femton hierarkier som vi och Knoddarna ibland hänger oss åt har vi kort och gott kommit att kalla för bryt. De uppträder som regel vid särdeles misslyckade nattningar men kan också uppträda mitt på blanka dagen var som helst, vilket sätter lite extra krydda på vardagen. Som ansvarskännande föräldrar försöker vi hyssja dem och sjunga kramgoa låtar så högt vi bara kan och sedan själva bryta ihop under mer stillsamma former när allt lugnat sig. Vi intalar oss det som alla föräldrar gör när paniken kommer krypande: "Det är okej, det är bara en fas."