I takt med att Knoddarna blir starkare, snabbare och smartare krymper vår redan hårt ansträngda lediga tid till ett absolut minimum. De använder sina nyförvärvade minspel och kommunikationsmedel för att å det bestämdaste ge uttryck för den rastlöshet de numera kan känna när de tvingas ligga på rygg mer än tolv sekunder.Knodd 1 har tagit täten i motoriktävlingen och förknippar nu en tillvaro under babygymet eller i sittern med utstuderad tortyr. Således tog hon saker i egna knubbiga händer så sent som igår och lärde sig rulla runt från rygg till mage, med syrrans öron och hår som behändig hjälp. Denna egenskap har hon sedan dess fått svart bälte i, även om själva kryptekniken (rotera medelst hasning) ännu får sägas vara en smula oslipad. Knodd 2 är fortsatt väldigt nöjd med sittern. Hon har istället i timslånga sitterpass utvecklat en imponerande gungteknik och lär hamna i världseliten samma stund detta görs till en OS-gren.
Knoddarna rör sig med andra ord genom faser med utförsåkares hastighet och lämnar eror och epoker i knoddutvecklingen bakom sig, utan att vända sig om (i och för sig kan de inte vända sig om än). Soffan är inte längre en säker plats, även spjälsängen känns plötsligt som ett forcerbart hinder för dem. Selarna börjar kännas lite trånga när Knoddarna vrider och vänder sig för att få med sig allt allt allt som händer runt omkring. Påfallande ofta förväxlar de diflaskor och smakisskedar med leksaker som ska bollas runt, kastas i golv och pratas med. Till och med i sömnen tränar Knoddarna sina rörelsescheman genom att sova i makaronläge och jonglera med rockhararna.
Barnstolarna har kommit ned från vinden, dammats av, och utgör nu de självklara utsiktsplatserna för Knoddarnas vidare upplevelser av verkligheten. Dessutom börjar Knoddarna bli ordentligt lekbara nu med mer avancerade förnöjelser såsom frikast-med-liten-knodd och uppåner-lekar.
