Samtal med Knoddar

Closing in on the Big Three! Det är en tid av ömsom trots, ömsom trivsel. Varje uppvaknande är en ny era, antingen är det en skön promenad i livet, eller en Danteresa ned i Inferno. Oavsett humör går munnarna som automatvapen, och pratet bildar öppna slussar in i Knoddarnas bisarra inre liv. Just nu är de djupt engagerade i vadismen (Vad gör du? Vad är det?). De är inte alls intresserade av varför ännu, det är egentligen meningslöst att försöka förklara något. Exemplifierat av följande konversation vid frukostbordet:

Knodd T: "Det ä soligt ute!"
Knoddpappa: "Jaa!"
Knodd T: "Det ä soligt ute!"
Knoddpappa: "Ja, men kallt."
Knodd T: "Nä, det ä soligt ute!"
Knoddpappa: "Ja, det är soligt. Men det är kallt också. Det är is ute."
(...tystnad...)
Knodd S och T: "Men det ä SOLIGT!"
Knoddpappa: "Ja! men KALLT också! Det har ju varit natt. Då är det kallt ju."
(...tystnad...)
Knodd T: "Det ä soligt."

"Va jö du?"

Ett exempel till. Knoddpappa på toaletten, Knodd T kikar in:

Knodd T: "Va jö du?"
Knoddpappan: "Jag klipper naglarna!"
Knodd T, bekymrat: "Oj oj oj!"
Knoddpappan: "Det är ingen fara. Det är helt okej!"
(...tystnad...)
Knodd T: "Men lite ont va?"

Detta är nog tiden när världen måste vara som Knoddarna föreställer sig den, skitsamma hur världen egentligen är.

Blogginlägg vi inte minns

Idag sa Knodd T en vansinnigt rolig sak vid lunchbordet. Jag skrattade högt och lovade att blogga om det.

Nu kan jag för min själ inte komma ihåg vad det var.

Men de säger otroligt mycket roligt nu. Det verkar ha hänt något i talcentrat efter deras tvåveckors mykoplasma-lunginflammations-antibiotika-gå till dottorn varenda dag-äventyr. Munnarna går i ett och det är faktiskt en fröjd att lyssna till betraktelser om världen ur snart-treårs-perspektiv (gånger två).


(Bilden har inget med inlägget att göra.)

Tales from the Tower

Year of the Lord 2009 A.D., March
Four long days and endless nights have now passed since last I saw sweet sunlight and felt the fresh salty air of the Sea. Four bitter days, and the dull hours of night, accompanied only by the moaning of those fallen into unhealth and misery. At times I wonder in the dark confines of this tower cell, are we the only ones left in the World? I imagine sounds from the outside, and hurriedly peek through uncleaned and misty windows, but there is naught to be seen, save for the ever circling seagulls. And so, I write these words for the benefit of the world unseen, for readers and friends that linger now in memory alone, and there slowly fading. Remember us, exiled behind these closed doors and heavy curtains, for once we were among you.

Växthuseffekt de Maison

Familjen har idag registrerat en sammanlagd kroppstemperatur av 153,5°C, vilket är 6,4°C över normalnivån. Temperaturhöjningen kanske inte är mycket i en bastu till exempel, men när en vuxen och två små Knoddkroppar ska kånka runt på allt denna värme blir det inte värsta livet i luckan direkt. Knoddpappan har (inte helt friktionsfritt) haft marktjänst. Våra yrkesliv har de senaste månaderna antagit närmast mytiska proportioner, något som en gång kanske fanns – fast det är inte längre helt säkert – och man har börjat glömma bort vad man gjorde där, och med vem. Dagis är ett ställe dit man ringer och berättar att man inte kommer.

De säger att det kan vända, en dag. Men än kan det blir värre.