Winter Kräksjuka Cup 2008

Välkommen till den officiella WKC 2008-sajten! Här bjuds på nyheter, insick-reportage och alla de härliga surround-events som hör till varje vinterkräksjuka av europeisk standard.

I år står duellen som vanligt mellan:
Familjen Oss vs Virusjävlarna

Tävlingen i sammandrag:
Startdatum: 17 december 2008
Slutdatum: 23 december 2008
Slutgiltig ställning (Familjen Oss - Virusjävlarna): 9–12
Antal maskintvättar: 15
Antal torktumlarpass: 7
Totalt antal insjuknade deltagare: 3+1
Totalt antal handspritflaskor förbrukade: 2
Totalt antal toa/hushållspappersrullar förbrukade: skojaru? Inklusive de som kattjäveln rivit sönder?
Totalt antal jular hotade av cupen: 1
Klassiskt cupcitat: "HUÄÄÄÄÄKKKåååå fyfan fyfan fyfaaaAAÄÄÄÄKKHH"...

Tävlingsreferat (komplett):
17 december 2008
Efter en heldagsjour på kooperativet kom Knoddpappan och Knodd S hem med Virusjävlarna och cupen kunde invigas under storslagna former under parollen: "Ja haj ont i maagen!" strax innan läggning. Därefter dröjde det bara en dryg timme innan domaren Jävla Gud kunde blåsa igång Winter Kräksjuka Cup 2008.
0–1 (20:30) - Knodd S kräktes ned säng, kudde, golv, matta, sig, snuttar och lite filt.
1–1 (20:50) - Innan Knoddpappan hunnit styra upp efter Virusjävlarnas ledningspoäng var det dags igen, men denna gång var hinken förberedd.
2–1 (22:15) - Knoddpappan redo med hink igen. Situationen kändes under kontroll.
2–2 (23:35) - Vid blöjbyte överrumplades Knoddpappan och Knoddmamman. Ombyte sängkläder och snuttar.

18 december 2008
2–3 (06:25) - Överraskande nedbajsning av säng och snutte. Massiv decinficeringskampanj.
3–3 (07:45) - Kräks i hink; äntligen på rätt köl igen.
4–3 (14:25) - Lite vällingkräks i hink (laget Familjens läkare hade ännu inte utfärdat sitt non-laktos-direktiv).
4–4 (16:40) - Impulskräks på toagolv, kläder och handdukar behov av sanering. Knodd S i badpoolen.
4–5 (16:50) - Bajs i badpoolen. Tumultartade scener på läktaren.
5–5 (22:30) - Kräks i hink vid blöjbyte. Lag Familjen Oss förberedda denna gång.

19 december 2008
6–5 (natten) - Kräks i hink trots abrupt uppvaknande.
6–6 (07:20) - Frukostvälling vände i magen på Knodd S; kudde och Rockhare drabbade. Konsultering av Sjukvårdsupplysningen.
6–7 (07:55) - Under konsultering kräks i (vår) säng. Härefter high-science Resorbkur.
7–7 (14:15) - Knodd T ansluter sig till tävlingen. Kräks i hink efter middagssömn.
7–8 (14:50) - Knodd T kräks vid Anki på TV'n: Kudde, pläd, snuttar, kläder och golv. Pådrag i depån.
7–9 (16:10) - Knodd T kräks vid Anki igen; filt. Virusjävlarna har övertaget.
8–9 (16:45) - Knodd S kräks majsvälling i hink under konsultering med Sjukvårdsupplysning (igen). Härefter strikt laktosförbud.
8–10 (23:05) - Knoddpappan ansluter sig till tävlingen och premiärkräks. Kampen hårdnar.

20–21 december 2008
Härefter blåstes (efter Knoddpappans nattrunda) time-out i tävlingen och det diskuterades livligt om Virusjävlarna gått segrande ur striden eller inte. Lag Familjen Oss deklarerade att de var beredda att kasta in handduken för i år. Knodd S och T och Knoddpappan fick vila i båset medan förhandlingarna fortgick med en frenetiskt hygienisk Knoddmamma. Julen omplanerades och alla förberedde sig för prisutdelning.

22 december 2008
9–11 (22:35) - Knodd S kräks igen. Genom blixtsnabb hinkutryckning räddas situationen, men tävlingen tycks vara igång igen.

23 december 2008
9–12 (22:20) - Knodd S kräks ned köksgolv. Härmed vädjar lag Familjen Oss till huvuddomarna på sjukvårdsupplysningen som beslutar att de senaste två dygnen är eftersviter av Winter Kräksjuka. Poängen för Virusjävlarna kvarstår, men tävlingarna avbryts. Julen räddad med nöd och näppe, men Virusjävlarna segrare på poäng.

Gonattrutiner

Vi har kommit till insikt om att vi inte har de lugnaste knoddarna i världen. På vår gård bor det en jämnåring vars mest kraftfulla utlevelse är att himla med ögonen. Det var nog när vi lärde känna henne som vi insåg att våra två tyfoner inte nödvändigtvis är förlagan för alla andra knoddar. Men lika storartat vildvittriga som de kan vara på dagen, lika stillsamt rofyllda är de om natten – det är kanske helt naturligt att de går in i en närmast vampyrisk dvala efter en hel dags totalt utlevande.

Men sedan är vi Knoddvårdare också invigda i Metodernas innersta allraheligaste mysterier (något man egentligen inte får tala högt om eftersom den vidskepliga omvärlden med BVC's inkvisitörer i täten fortfarande utgår från att vi är barnplågande sektister) och har arbetat hårt i alla två och ett halvt år för att säkra Knoddarnas livsnödvändiga rast/vila. Med osannolikt bra resultat ta i trä ta i trä!


Rutinerna är löjligt enkla egentligen, så enkla att Knoddarna själva valt att utveckla några egna måsten som numera bakats ihop till en sammanhållen gonattprocedur. Gonattrutinen präglas av lika delar gullegull, kontaktsport och preussisk disciplin. I sammandrag ser våra kvällar ut på följande vis:

Steg 1. Bompa på TV, alternativt Antti (Anki och Pyret) om den redan rullar på DVD'n. Plats vardagsrummet, Knoddmattan. Klädsel valfri (eller inte klädsel alls). Alternativa tillval möjliga, som bada, iiita eller slåss.
Steg 2. Enning. Välling på klockslaget halv sju. Blå pip till Knodd T, ååsa pip till Knodd S. Inte för varmt, inte för kallt. Plats Knoddmattan, alternativt soffan, inte sällan exakt samma plats med slagsmål som följd. Syfte med välling: Komma ner i varv, mental förberedelse för läggning, bukfylla inför tolvtimmarsdvalan.
Steg 3. Borsta tänderna. Kampsport. Vanligen dagens sista våldsamma upplopp. Plats valfri, som regel där man till slut lyckas fånga in/brotta ned Knodden. Bra att ha: Öronproppar, ansiktsskydd, tålmodiga grannar.
Steg 4. Pyjamas. Kan ske av rena farten i anslutning till våldsamheterna under steg 3. Ibland riktigt trevligt. En tid för försoning och förlåtelse.
Steg 5. Gonatt till Allt™. Knodd T vanligen hos Knoddpappan, Knodd S hos Knoddmamman. Tillvägagångssättet är vanligen att bära runt Knodd i lägenhet och säga gonatt till saker på vägen: Stjärnan från indiska, storlampan (som de alltid klappar till för hårt), fläkten (som de alltid ska sätta på), den andra fläkten (som aldrig är ikopplad, vilket de alltid kommenterar), Gollumstatyn, Olof (palmen, Knodd T pekar varje kväll, undantagslöst, på jorden i krukan och frågar: "Va de?"), Mammans skor, Knoddarnas skor, den avbrutna antennen som hamnat bakom radion i köket, Mammans mat (fast det är Pappans också) och Preben (katten) om man råkar springa på honom (ryggpuss är populärt nu). Ändstation Knoddrummet.
Steg 6. Closure. Stänga alla dörrar med full kraft, släcka alla lampor. Taklampan ska släckas med fötterna. Bägge Knoddar måste släcka alla lampor, det vill säga släcka, tända, släcka igen. Preben ska jagas ut om han vågat sig in. Stolar ska ställas upp. Skärmen mellan sängarna ska fram, lådan med klossar måste aktas.
Steg 7. Symbolkonflikt. Bägge Knoddarna ska klänga på varandras sängar till den andra Knoddens förtret.
Steg 8. Eventuellt någon sång (John Blund av hävd). Ett tag skulle man rita låtsasplåster i bläck på ovansidan av bägge händerna, bägge Knoddarna. Alternativt räcker gonattpuss, ibland pussvägran också. Det är först nu som Knoddarna börjar uppvisa faktiska tecken på trötthet.
Steg 9. Gonattet. Ut ur rummet. Ta med Preben när han smitit in igen.
Steg 10. Mellan en och fyrtiofem minuters prat- och sångstund i varsin säng, för sig själva. Ibland en sista konflikt om den ena Knodden är tröttare än den pratglada. Därefter dvala.

Jämfört med andra knoddar vi studerat har vi förstått att vi har en skamligt enkel och smidig gonattning och natt. I våra ögon är detta gudomlig rättvisa.

Om plåster hos doktorn, och sånt

Hösten är i bistert antågande, och vackert som det ändå är med färgsprakande döende träd och murknande rabatter, är det också sjukdomarnas och de oräkneliga VAB-dagarnas årstid. Redan har man hasat omkring hemma i tubsockorna och sörplat té och tyckt synd om sig själv i förkylningens tecken. Och innerst inne vet man att detta ändå bara är ett förmak till Helvetet när Knoddarnas sjukdomskarusell tar fart på allvar, flitigt understödd av de andra dagisbarnens bombmattor av baciller.

Den gångna natten hostade sig Knoddarna mycket riktigt genom en hel natt, samtidigt som Knoddmamman började resignera för en alldeles egen förkylning. Knodd S hade dessutom ett spännande biljud i strupen som påminde om när man håller ut en liten pappersbit ur sidorutan på bilen på motorvägen. Alltså, upp före tuppen, logga in on the internet that never sleeps och hugg två tider på barnakuten innan Västsveriges alla andra småarnsföräldrar gör det. Snabbast uppkoppling vinner!

Knoddarna tycker att doktorn är väldigt fascinerande, men helt klart inte att lita på. Detta är en mycket sund inställning som vi gärna uppmuntrar och hoppas de tar med sig i livet. Men de härdar ut all misstänksamheten och oron, för de vet, att där bakom Dotton finns ett helt ark med klistermärken, och att det är egentligen detta som är den verkliga anledningen till att man pallrar sig iväg till akuten. Knodd T valde "Bajse", förstås, och Knodd S valde otippat "Bajses" bäste kompis "Ninne Pitt".

Bajse™ och Ninne Pitt™

Det måste ju anses som ett smärre mirakel, men klistermärkena satt faktiskt kvar hela den tolv minuter långa promenaden hem. Sedan företog sig Knodd T en vildmarkssafari in i rhododendronbuskaget vid soprummet och "Bajse" var förlorad! Detta upptäcktes emellertid inte förrän hon låg raklång på hallbordet – och hon tog förlusten med ett stoiskt lugn. Av ren solidaritet rök Knodd S's "Ninne Pitt" all världens väg i samband med vindruveätandet efter maten. Knoddarna tycks alltså ha förlikat sig med ordstävet lätt fånget, lätt förgånget. Det – utöver hostmeducin för sjutti spänn – är ingen dålig utdelning på ett besök hos Dotton!

2 x 2 – och bloggar som dör

Det gör ont när bloggar brister, kunde Boye ha kvädat, om hon hört till våra dagar. Icke desto mindre har Knoddblogg legat i vall sedan maj. Mellan då och nu kom (i kronologisk ordning) Knoddarnas 2-årsdag, farfarmorsfirande i Dalsland, knoddfest i Värmland, dagisföräldragardenparty (knoddfritt), dagisnedstängning (semester alltså, inte kackerlackor eller något sådant), hårdrocksfestival, utomsocknes besök (knoddtillskott i lägenheten två helger i rad, a.k.a. stålbad), en vecka i Värmländska skogarna (blinningar, getingar, mygg, i den ordningen), knoddvecka hos mormor, mer festival, båtsafari med morfar och Inna-Inna, jobb/dagisuppstart och hantverkshelg. Knoddarna med support har med andra ord haft att göra i sommar och datorn har mest stått i viloläge.Inkapabel förstås att redogöra för den närmast geotekniska förändring som Knoddarna genomgått en bit in på andra leverneåret har jag här valt att bara lyfta fram några axplock. Jag ber att få återkomma med tillbakablickar i kommande fallstudier av Knoddarna och deras tillvaro.

Axplock #1: Tåg på väg mot Dalsland. Knodd S tittar bekymrat på sin hand och bockar av finger efter finger. Hon tvekar länge mellan pekfingret och tummen, tittar vädjande på Mamman. "Dä!" Där, där borde det sitta ett finger till. Det ser man ju!

Axplock #2: Lägenheten, Knoddrummet. Knodd T och Knodd S vevar vilt med kritor och lyckas emellanåt träffa något av de många papprena som ligger på bordet. Prickar, streck, kaos i krita. "Vad är det för något?" Knoddar stannar upp. "Onn!" Orm. Alltid orm. De ritar bara orm.

Axplock #3: Lägenheten, vardagsrummet. Knodd S tar ned telefonen, trycker den mot örat och börjar föra en konversation med mormor, som i hennes värld alltid finns i andra änden så fort man lyfter luren: "Hej momo! Eba? Oj oj oj! Ejdå!".

Axplock #4: Var som helst. Knoddarna kan nu namnge de flesta av sina närmaste släktingar, varav somliga förvånande nog visat sig vara japanska mangaseriefigurer. Utan inbördes ordning består Knoddarnas släkt av Nisah, Mangshu, Tattanin, Assann, Pippi, Pätti, Hään, Inna-Inna, Päh och Danne. Släktingar med väldigt krångliga namn eller sämre besöksfrekvens heter fortfarande "Jaa?".

Hej då maoa!

Vissa inlägg är svårare än andra att skriva, och här kommer ett som tagit tre dagar att påbörja – tillika Knoddbloggens i särklass allvarligaste hittills! Flitiga läsare av systerbloggen OttoPippi samt de närmast sörjande vet redan att familjens äldstekatt Zorra Isolde sökt sig till nya jaktmarker, eller snarare nya varma element och soffhörn och plädhögar i den där blötmatsbemängda och stillsamma katthimlen där Søren bor och där lådan alltid är fräsch! Hon efterlämnar förkrossad matte/husse, två småapor och en liten Preben.

Men Zorra har verkligen gjort sitt här nere i Jämmerdalen och är väl värd vilan efter tretton och ett halvt år. Masthuggets sexuellt frigjorda kattkollektiv lyckades skapa en oerhört klok och snäll katt som blev slagpåse/kamrat åt Linnéstadens skräck Søren Jansson och – när han gick ur tiden – uppfostrare och standin-mamma åt Örebrofödde abbessiniern Preben. Utöver detta var hon ett underbart tillskott som benvärmare i TV-soffan, extraputs när man kom hem lortig, tröst i de där ledsna stunderna och bara väldigt söt att titta på.

Katter har som bekant nio liv och i avsaknad på intresse för friluftsliv och äventyrligheter brände Zorra sina på diverse åkommor och sjukdomar på ålderns höst. Men det var också nu hon genomförde sitt sista stordåd i livet och blev kattmentor åt Knoddarna. Från dag 1 när Knoddarna kom från US uppvisade Zorra ett löjligt stort tålamod som höll i sig genom Knoddarnas första två år, trots idogt pälsryckande, öronpetande, bortknuffande och avgrundsvrålande. När Preben flydde stannade Zorra – kanske av mod, kanske av lathet, oklart vad – men effekten blev densamma: Knoddarna lärde sig hur man pratar med och klappar en maoa! Alla djur som senare i livet kommer att behandlas väl av Knoddarna i någon form har Zorra att tacka för det.

I vår familj arbetar vi som regel i par – två vuxna, två Knoddar, två katter. Nu är vi försvagade och tomrummet är väldigt stort och sorgset. Innan Knoddarna gick till dagis i tisdags när vi skulle ta Zorra till veterinären gjorde vi en poäng av att de tre fick säga hej då på riktigt. Tvååringar är emellertid osannolikt anpassningsbara och har redan accepterat att Zorra "har åkt boppa med bussen", men avskedet kändes riktigt bra för oss vuxna som är mer lagda åt att bädda ned oss i nostalgiska ledsamheter. Knoddarna kommer inte aktivt minnas sin första katt, men hennes arv är redan inpräglat i deras sätt. Tack för det Zorra, och adjö adjö adjö, älskade katt!

Talking Knodds

Det är nu länge sedan Knoddarna endast utstötte osammanhängande ljud (så kallade knoddofona läten). Numera – inte minst sedan dagisstarten – har Knoddarna lagt till sig med ett i princip identifierbart vokabulär. Givetvis är det inte alltid vi vuxna förstår andemeningen i stroferna, i synnerhet inte när Knoddarna konverserar sinsemellan, men det kan nog mest lastas vår dåliga fantasi. Eftersom nya ord tillkommer dagligen är det viktigt att hålla sig ajour, varför vi minutiöst bygger på ett Knoddlexikon (på en post-it-lapp i köket). Här följer ett urval:

[ada] - Apa, alt. sova, alt. Adam
[boppa] - Bolibompa
[blå] - Alla färger, alt. rita, alt. klotter, smink
[båppa] - Borta
[bååda] - Bada
[donn] - Kom!
[donna] - Skor
[dunna] - Dumma (adj), alt. gunga (v)
[enga] - Regna
[issa] - Rita
[kaka] - Fågel (utom duva som heter [uu-uuu])
[mana] - Banan
[mao], [maoa] - Katt
[massa] - Mössa
[mata] - Mat (subst), äta (v)
[off], [offa] - Hund
[onn] - Orm
[ottopippi] - Titta på Pippi Långstrump-DVD
[pampa] - Lampa
[pappapippi] - Titta på del 6 av Pippi Långstrump-DVD
[plepple] - Äpple, uttalas på senare tid [flepfle]
[pumpor] - Strumpor
[tatt] - Tack
[änning] - Välling (dialektalt Knodd S, Knodd T kallar det [inni])

Dessutom börjar Knoddarna nu knåpa ihop ordkombinationer som ger en härlig inblick i vad det är som egentligen pågår inne i en tvåårings huvud. Exempel:

[bannboll] - Ballong (dvs "pang-boll")
[kakabåd] - Kanal, sjö, flod (dvs "fågel-bad")

Realtime Magsjuka

22:42
Fotot föreställer våra två käraste vänner just denna dag och just i denna sekund: den handfaste kamrat Tvättmaskin och den ståndaktige herr Torktumlare. Utan dem hade vi sannerligen dukat under redan igår natt när Knodd T började kräkas, för att sedan kräkas en gång till, och så ännu en gång igen en stund senare.

Knoddmamman har varit hemma idag och följt utvecklingen från akutkräks till enstaka kräksanfall då och då, till förhöjd feber och utmattad apati. Knodd S har följt en annan kurva från understimulerad rastlöshet gradvis övergående i rännebaj. Kamrat Tvättmaskin och herr Torktumlare har gått varma för att hålla lagret med rena och torra kuddar, filtar, snuttar, täcken och plastad frotté ajour. Ungefär vid nittonhugget kom Knoddpappan hem och tog över sjukruljansen.

22:48
För bara drygt 25 minuter sedan gick sjukfasen in i ett nytt spännande skede när Knodd S spydde ned hela sin säng (utom täcket och ena snutten – det finns en gud!) och sig själv. Arsenalen med reservsäng- och Knoddkläder på köksbordet gick in i full alert och på 10 minuter var Knodden tillbaka i säng med en brun tyghund som stand-in-rockhare. Knodd T sov sig igenom hela incidenten.

23:01
Allt lugnt. Knodd S ligger och nynnar på nån sång hon lärt sig på dagis som vi inte kan. Inser att reservrockharen är just där och att Knoddmamman inte tog med sig dagisnyckeln när hon gick. Men än så länge verkar hunden duga.

09:22 (onsdag)
Inga mer incidenter under natten. Knoddarna tog sovmorgon. Emellertid krävdes totalt sängbyte igen för Knodd T – grundregeln att när det stänger i ena änden är det öppet blås i andra visade sig ännu en gång stämma. Kamrat Tvättmaskin gick på morgonpasset. Samtidigt fåfänga försök att underhålla en betydligt piggare Knodd S som bums reagerar negativt när Knodd T får huvuddelen av vår uppmärksamhet. Knoddmamman till jobbet.

10:21
Knodd T har somnat i Knoddvårdarnas säng. Knodd S sitter med fingret i mun framför Pippipappa (dvs del 6 av Pippi Långstrump-DVD-sviten, de där avsnitten Beppe Wolgers är med i - lite läskig, men väääldigt spännande).

13:05
Aptitlösa Knoddar kämpade i sig någon potatisbit och enskilda ärtor. Knodd S tvärsomnade efter eskalerande gnällighet runt tolvhugget. Men då var det lögn att få Knodd T att sova eftersom hon redan slaggat hela förmiddagen; men the upside är att hon verkar vara på bättringsvägen. Hon svarar i alla fall på tilltal nu och verkar medveten om att det finns en omvärld.

15:11
Knodd S sov i 155 minuter, vilket är över 70% av normalintaget av zzz. Och ändå fick hon väckas. Lite cornflakes senare är bägge Knoddarna uppe och rör sig och nästan leker, men nu börjar bristen på normalsömn göra sig påmind hos Knodd T. Frekventa blöjbyten alltjämt, ty som djungelordspråket säger: "Om intaget mest är löst, blir uttaget det också!" Och jag tror febern stiger på Knodd S nu när den sjunker på Knodd T.

17:05
Knoddmamman hemma och Knoddpappan ger sig iväg för att städa dagis... tjolahopp! Knodd S eskalerande feber med tillhörande klängighet. Pappapippi går varmt på TV'n igen. Blöjammunitionen decimeras i rasande takt!

19:06 (saxat från kommentar av Ottopippi)
Meddelas kan att endast några ärtor, nån liten potatisbit och kanske någon fiskbit intogs till middagen. Efterrätten i form av vindruvshalvor gick bättre och även majsvälingen vid läggningssnåret.

På en halvtimme decimerades blöjförrådet med fyra (!) blöjor och Knodd T:s lilla bakdel är väl insmord med Inotyol! Febern på Knodd T uppgick till 39,5º men hon verkade förvånansvärt pigg.

Skrattet till godnatten och mao-hejdåandet gick till som vanligt. Knoddmamman hittade dock inte Knodd T:s snutte!!! Trots svettigt letande! Det fick bli en resesnutte!!! Som dög tack och lov!! Precis när Knoddmamman stängt dörren om Knoddarna kom hon på.... Knodd T hade ju sovit i vårdarnas säng!!! Fann där snutten som är redo i köket om det skulle bli ledsamt i natt....

20:24 (saxat från kommentar av Ottopippi)
Klockan 20:00 – Knodd S vaknar och gråter, och gråter och gråter. Knoddmamma in och tar upp Knodden, konstaterar att åtminstone Knodd T sover gott. Tar ut Knodd S, kollar kräks – nej, kollar blöjan – ok, erbjuder vatten – nej, kolla tempen – nej, alvedonen hade funkat, bara 37,3º eller så... Efter lite snyftande gjorde vi om godnattproceduren och precis när Knoddmamman hade stängt dörren vaknade... KNODD T!!! som gråter, och gråter och gråter. (Knodd S pratar glatt!) Knoddmamma in igen, tar upp Knodd T. Kollar, kräks – nej, bajs – nej. IN MED RIKTIGA SNUTTEN (ett vapen, ett vapen!!). Ut!!! Efter 2 minuter är båda Knoddarna hemma!

20:24 (saxat från kommentar av Ottopippi)
20:22 Knoddpappan anländer från dagisstädet!!

09:07 (torsdag)
Knoddarna är i stort sett friska igen sånär som på lite tumult i magen, men hemma på grund av 48-timmarskarantänen. I det stora hela har det varit en ganska snäll magsjuka och de vuxna har – ta i trä – genom sjukhusmässig hygien inte insjuknat själva.

Därmed avslutas realtidsrapporteringen. Vi tackar de läsare som följt oss och: Tune in later for more live magsjuka action! Exclusive on Knoddblogg!

Mamman, Pappan, Knoddarna

Familjelivet tuffar på och nästan varje dag upptäcker vi nya sidor hos Knoddarna, på gott och ont. Knoddbloggen har som redan konstaterats inte en chans att dokumentera hälften av en bråkdel av denna utveckling, men hoppas kunna återkomma något oftare (i synnerhet nu när även Knoddmamman förvillat sig in i bloggträskets mangroverdungar).

Knoddarna har sedermera under sin förskolegång kommit till insikten om att världen är full av mammor och pappor. Fortfarande finns det - givetvis - endast en riktig Mamma och en riktig Pappa. För att vara säkra på att så är fallet och att vi inte försvinner i ett trollslag har de lagt sig till vanan att ropa på oss konstant och uppfordrande:

Knodd: "Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!"
Mamma: "JA!! Vad ÄR det?"
Knodd: "............. Mamma!"

Vi har också fått den stora äran att inkorporeras i Knoddarnas lekar. När vi till äventyrs inte kan finnas tillhands exakt just precis i det ögonblicket Knoddarna vill, hittar de istället substitutföräldrar. Leksaker får anta skepnaden av oss: bland favoritsubstituten just nu är ett antal tygdockor som kom med en dockcirkus Knoddarna fick i julas. På bilden ovan känns omedelbart igen Pappan längst till höger med ståtlig fluga och manhaftig mustasch. I mitten återfinns Mamman i färgglad stass (den riktiga Mamman var inte helt nöjd med valet av docka och på senare tid har faktiskt andra dockor fått utgöra Mamman också, men detta var originalet i alla fall). Längst ut till vänster står Mormor som ofta får leka med Mamman och Pappan (hon var nöjdare med valet av docka).

Men vi dyker också upp på de mest oanade ställen, såsom i tidningar, på TV och i diverse reklamsammanhang. I Knoddarnas värld är det inte konstigt att vi är med i dokusåpor, nyheter, barnprogram, sportsidorna, bilderböckerna och på vykort. En av de mer udda igenkänningsepisoderna var när Knoddarna satt i badet och lekte med några av de trehundrasjuttiofem vattenleksakerna som belamrar duschutrymmet. Plötsligt griper en av Knoddarna tag i plastlocket till en burk av Hemköps Lyxräkor i lake, stirrar stint på den några sekunder som om hon inte kan tro sina ögon, och utbrister: "Mamma!!!" Därefter var Knoddarna rörande överens om att det faktiskt är Mamman i sydväst och regnkappa som pryder Lyxräkeomslaget.

(Det tycker Pappan är obetalbart kul, förstås.)

Pestens tid

Detta inlägg började skrivas den 17 januari klockan 13:07 men har fram tills nu samlat damm i utkastarkivets gömmor. Att det aldrig färdigställdes den där torsdagen berodde på att en av Knoddarna åkte på sin tredje (eller var det fjärde?) magsjuka inom en månads tid. Ironin gick förstås inte obemärkt förbi, eftersom ämnet var just Sjukdom och Elände. Just idag, när jag ska göra ett försök att knyta ihop inlägget, har bägge Knoddarna åter insjuknat och ligger hostandes med gulsnor.

Vårt dagis stoltserar med låg sjukfrånvaro. Knoddarna har aldrig varit så sjuka som under inskolning och sina första förskoleveckor. Deras immunförsvar tycks vara vekt som rispapper, de andra barnen tycks vara lagerhus av bakterier och virus. Har vi haft en sjukfri vecka ännu? Genom illamåendets minnestöcken har jag svårt att dra mig till minnes detaljerna kring de senaste två månadernas skeenden.

Man hade ju kunnat hoppas på att vi vuxna skulle slippa, rediga med hygien som vi ändå är. O nej! När klockan klämtar Vargtimmen hittar man oss där hukandes över porslinskanten, bleka med frossa, laddandes för ännu en dag med vård av sjukt barn. Tvättmaskinen går varm dygnet runt för att hålla undan drivorna av nedkräkta och nedbajsade kläder, lakan, rockharar/snuttar och klämskydd. Den som är minst eländig (som bara har feber och diarré) får huvudansvar för att handla, göra mat, byta blöjor (vars frekvens uppgår till många/h), sköta katter och slänga sopor. Vi stänger in oss i självpåtagen isolation i lägenheten för att inte smitta släkt, vänner, grannar, vaktmästaren. Den smala smala linje som man vardagsvis balanserar på för att hålla ihop rutiner, tid och mental hälsa försvinner till intet och man faller handlöst ned i ett urtillstånd av kaos och överlevnadsinstinkt.

När man kommer ut ur denna pestdrabbade tillvaro är man utmattad men pånyttfödd, man inser att en god hälsa är den sanna lyckan. Man är salig men vagt och naggande medveten om att inom någon vecka är man där igen, krampaktigt klamrande sig fast vid toalettringen. Vem vet, kanske redan ikväll? Som spårhundar söker vi potentiella smittkällor i vår umgängeskrets - vem som hälsat på vem som varit sjuk när och kunde ha smittats av vem - och undviker dem som vore de spetälska. Det är alltid populärt. Vi är överhuvudtaget väldigt inne just nu. Not!

Vad hände med Knoddarna?

Den extremt - kanske på gränsen till patologiskt - tålmodige Knoddbloggsbesökaren undrar nog stundom i sitt stilla sinne vad som hände med Knoddarna. Vad gör de nuförtiden? Varför hör de aldrig av sig? Kan de gå på riktigt nu? Eller har de redan fått moppe? Finns de, eller var de bara ett skuggspel skapat av en morbid figur på andra sidan detta mastodontiska och anonyma nätverk som kallas internet?

Visst finns Knoddarna! Och det är inte alls så att inget har hänt i deras liv värt att kåsera om. Men denna bloggs skaparhand har funnit - i likhet med så många andra pappabloggare - att livet med Knoddar är att likställa med en reva i rumtiden där allt annat än blöjbyten och läsandet av samma sagoböcker gång på gång saknar betydelse. Familjen har fastnat i ett kosmiskt skrymsle utanför tid och rum där Knoddarna utvecklas explosionartat, men där världen utanför dundrar förbi bortom vår kontroll och överblick.

Man skulle kunna sammanfatta de 2,5 månader som gått sedan senaste inlägget så här: Spring i benen, flyttat (fjärde våningen utan hiss!), tomteknattedisco, kräks alltid i bilen, Pippi Pippi Pippi Pippi, dansa ramsa sjunga, matvägra ibland, vinterkräksjuka, prata prata, lite bita, förtrots, gå på museum, gå på bio, rutschkana hur kul som helst och inskolning på förskola.

Det kommer säkert komma tillfällen att återkomma till flera av dessa punkter, och några ytterligare. Men nu när den långa föräldralediga tiden till slut lider mot sin ände (vemod!) inser man att man bara har tid för ett fritidsprojekt utöver vardagsbestyren, de obligatoriska jobbmomenten och Knoddplikterna. Eller ett halvt projekt. På sin höjd.