lördag, september 30, 2006

Knodd ≠ Knodd

Innan Knoddarna kom ut hade vi utarbetat en rad strategier för att kunna skilja dem åt och därmed slippa hamna i den pinsamma situation där man på deras 18-årsdag avslöjar att man egentligen inte vet vem som är vem. Metoderna vi tänkt oss inbegrep bland annat nagellack, vågade frisyrer och tribaltatueringar. När de väl kom ut visade sig alla planer onödiga, eftersom det förelåg en betydande viktskillnad mellan de två, som också hållt i sig så här 4 månader senare, tack och lov.

Utseendemässigt blir dock Knoddarna allt mer lika varandra, dag för dag. Utvecklingsmässigt är de dock inte helt synkroniserade, och den ena Knoddens olika faser är ständigt en förvarning om den andra Knoddens kommande beteende och humör. Men det blir samtidigt allt tydligare att Knoddarna är mycket olika varandra. Även om det ursprungligen var One Egg To Rule Them All, är det ganska uppenbart att de håller på att bli varsina personer. Några exempel ur vardagen kan belysa situationen:

Spegelreaktion: Knodd S kan inte få nog av sin egen spegelbild, och gör inlevelsefulla försök att kommunicera med sig själv (oftast med riktigt bra resultat). Knodd T brister ut i gråt vid blotta åsynen av sig själv.

Egentid: Knodd T hanterar egentid på ett vuxet och moget sätt, och kan emellanåt bli irriterad när man ägnar henne alltför mycket uppmärksamhet. Knodd S har svårt att skilja egentid från utstuderad tortyr och alla försök att låta henne få en stund för sig själv bemöts med hjärtskärande missljud.

Rymdraketsvana: Knodd S placerar denna lek på topp-tio-roliga-saker-att-göra-mellan-måltiderna och är idel skratt och dregelsträngar. Knodd T föredrar lugnare lekar såsom tugga-på-rockharen och stillsamma pratstunder om Idol 2006 och politik, och när hon tvingas upp på de högre höjderna ser hon mestandels bekymrad ut.

Vagnsro: Här är det svårare att se några entydiga tendenser, eftersom Knoddarna ändrar vagnsbeteende från promenad till promenad. Men tämligen säkert är att om den ena en dag är trygg och lugn i vagnen, är den andra tvärtom.

På vissa områden är Knoddarna å andra sidan helt lika. Exempelvis avskyr bägge två att sättas i bilstolarna, men sover ganska gott i bilen. Bägge två tycker också mycket om babysim och simmar likadant, och bägge blir ungefär lika hysteriska när de måste byta om efteråt.

Egentligen visste vi redan före födseln att Knoddarna skulle ha helt olika karaktärer, eftersom de redan då hade uppvisat klara olikheter. Vi hade dock grundligen misstolkat deras respektive karaktär. Vi antog att den större Knodd S, som låg blick stilla upp och ned månad efter månad, skulle bli den lugna och eftertänksamma. På samma vis antog vi att den mindre Knodd T, som ideligen snurrade runt och betedde sig och försvårade ett otal ultraljud och hjärtljudsmätningen vid födseln, skulle bli den vildsinta och oregerliga. Med facit i hand vet vi nu att det blev precis tvärtom. Hur karaktär byggs, och hur ofödingar redan i magen grundlägger sina sätt att vara, lär vara ett av livets större mysterier.

tisdag, september 19, 2006

Kampen om sömnen

Så var det då dags till slut! Den nattliga anarkin måste få ett slut, vår laissez-faire-diplomati har grundligen misslyckats, som bortblåsta är alla föreställningar om att dessa tingens ordning kommer att lösa sig själva. Kampen om sömnen har börjat!

Vi inser att vi egentligen varit ganska bortskämda med sömn för egen del fram tills nu, så länge som vi kunnat acceptera Knoddarnas sömntider. De är trots allt två stycken, och skulle mycket väl ha kunnat förorsaka ett fullkomligt sömnbortfall. Det har de inte, åtminstone inte efter den allra första tidens dygnslösa tillvaro. Visst har de varit nattsuddare av rang, men då har de också varit sjusovare.

Men där ute någonstans ångar verkligheten vidare, detta massiva vardagsflöde - och det är en värld som minsann vet vad klockan är och alltid har en tid att passa. Med en vag känsla av vemod inser vi att både vi och Knoddarna kommer att behöva fasa in oss i den lunken så småningom. Det är, efter moget övervägande, dags att införa Rutiner i Knoddarnas sömncykel.

Bland redskapen i denna kamp om sömnen kan nämnas Kvällstvagning, en process som kombinerar praktisk funktion med en mental förberedelse för sömn. Ambitionen är att göra denna upputsning till en mysig stund, men dessvärre ackompanjeras den allt som oftast av Knoddarnas allt mer högljudda gallskrik. Därefter följer Kvällsmatning, vars syfte förstås är att mätta Knoddarna och förhoppningsvis trötta ut dem något också. Resultaten är i skrivande stund inte statistiskt säkerställda, men metoden tycks ha viss effekt i ungefär 50% av fallen. Så sent som idag införde vi Sagostund med högläsning ur det litterära mästerverket Max Kaka (Lindgren & Eriksson 1981). Reaktionen av detta för Knoddarna oväntade grepp var uppmuntrande positivt, men om det bara var nyhetens behag återstår att se. Slutligen följer så Nappa-Klappa-fasen, som är av högst varierande längd, från någon minut till uppåt ett par timmar.

De närmaste veckorna får utvisa om det är vi två, eller de två, som kommer att vinna denna avgörande strid.

tisdag, september 12, 2006

Knoddkontakt

Häromdagen bevittnade vi något som fick oss att inse att livet med Knoddarna kommer att bjuda på många omvälvande små ögonblick. Under ett av sina hårda BVC-påbjudna armhävningspass råkade det sig så att de hamnade mittemot varandra på den smakfullt dekorerade träningsfilten. Deras omedelbara reaktion blev ett tvärt avbrott i stönandet och stånkandet; lätt svajande spände de sina himmelsblå i varandras. Sedan avlossade de hela sin kommunikativa arsenal med leenden, korthuggna skratt, gurgeljoller och ofattbara mängder dregel. Med darrande händer fotograferade vi ögonblicket (därav skärpan, eller avsaknaden av densamma). Först efteråt började vidden av vad vi sett sjunka in.

Fram tills nu har Knoddarna inte rört en min när de till äventyrs fick syn på varandra. Deras intresse av varandra var klart underordnad deras fascination av oss, eller av tyggrodan eller mobilen över skötbordet. Ändå har de spenderat hela sina liv sida vid sida, ständigt nära varandra. Ett tag var de ju till och med ett och samma väsen, innan ägget råkade bli tu. Så länge de haft händer har de tagit på varandra. Så länge de haft hörsel har de hört varandra. Knoddarna har helt enkelt tagit varandra för givna så till den grad att de knappt registrerat varandra. Men nu, drygt tre och en halv månad efter att de kom ut, tycks de plötsligt ha blivit varse varandra.

I och med denna kontakt blir Knoddarna mer uppenbart egna individer, varse sig själva genom att vara varse den andra. Det är ett märkligt fenomen att de kommer närmre varandra genom detta, samtidigt som de lämnar det stadium där de var varandra allra närmast - den omedvetna självklarheten i att den andra alltid fanns där bredvid.

måndag, september 04, 2006

Från gurgel till bryt

Knoddarna har fyllt tre månader och den ljudmatta de producerat under sin vakna och sovande tid har gradvis ändrat karaktär. Det har varit en smygande övergång från primalljud och spädbarnsläten till allt mer avancerade försök att formulera gnäll till begripliga ljud. Under några veckor kämpade de sig igenom den jolleraktiga fasen (eng. yollrish) där de verkade lika förvånade över sina egna läten som vi.

Nu har de på allvar trätt in i den rena jollerfasen och kombinerar detta med allt mer socialt igenkännbara ansiktsuttryck som avspeglar deras vanliga sinnestillstånd, såsom exempelvis bestörtning, total salighet, hysteri och förvirring. Här följer exempel på några av de nya Knoddljud vi kunnat identifiera:

[aha uhu uuh eh] "Jag har legat länge nog i soffan/selen/sittern/sängen (mm) och vill med denna ljudsvit klargöra att a) jag är fortfarande för liten för att begäras kunna flytta mig själv och b) det är er förbannade plikt att hjälpa mig!"

[uhmmm] "Jag sover! Till slut, trots era tafatta försök att hålla mig vaken."

[iooouaah eeuuuh iiiöh] "Jag har just kommit på en kreativ lösning på Mellanösternkonflikten! Detta gör mig mycket uppsluppen och jag försöker nu förmedla den handlingsplan jag utarbetat medan ni skakade ihop BabySemp och hängde upp plastad frotté på tork!"

[A-uurrrggggh] "Jag är medveten om att inga ljud liknande detta gurgel återfinns i det svenska språket, inte ens i den bisarra dialekt ni försöker påtvinga mig, men det är i alla fall så här ni låter i mina öron."

[ (långt tyst kämpande för att få fram luft) ....... IIIK!!!] "Tjoho faderittan så här glad var det länge sen jag var! Det kan emellertid vända när som helst, bara så att ni vet!"

Men Knoddarna har också - till vår förtvivlan - tagit primalskriken till helt nya nivåer. Dessa upptäcksfärder i de hysteriska gallskrikens femton hierarkier som vi och Knoddarna ibland hänger oss åt har vi kort och gott kommit att kalla för bryt. De uppträder som regel vid särdeles misslyckade nattningar men kan också uppträda mitt på blanka dagen var som helst, vilket sätter lite extra krydda på vardagen. Som ansvarskännande föräldrar försöker vi hyssja dem och sjunga kramgoa låtar så högt vi bara kan och sedan själva bryta ihop under mer stillsamma former när allt lugnat sig. Vi intalar oss det som alla föräldrar gör när paniken kommer krypande: "Det är okej, det är bara en fas."