Mellandagar

Rastlösa fyraåringar i mellandagarna. Jag inser att dagis är den institution som samhället skapat för att trötta ut våra småbarn hela dagarna, så att de kan fungera någotsånär hemma och åtminstone hyfsat kunna likna människor snarare än naturkatastrofer.

Knoddarna är i luven på varandra för jämnan. Invid det traditionella pusslet:

Knodd T åt Knodd S, fräsande: "Andas inte på mig!"
Vis far: "Gör inte det då, S!"
Knodd S: "Men jag behövde andas. Jag kan inte hålla anden! Jag dör då!"

Typ tretton sekunder senare. Vis far försöker hitta en fläck i lägenheten som inte är belamrad med småbarn. Knodd T förföljer hack i häl, monotont sjungande: "Man får ha, tålamod, oj oj oj! Man får ha, tålamod, oj oj oj!"

Hösttecken

Knoddarna rusar runt på gården, sparkar i gula löv och samlar famn efter famn full av kastanjer. Öser ner i sandlådehinkar, öser över i stora blomkrukor. Hundratals kastanjer. Frihet i en liten ask. Höst.

Vad heter det som kastanjer kommer från?

Ägg

Twinship

Att det är blivande ingenjörer vi har som rotar i legolådan på söndagsförmiddagen råder det knappast tvivel om. Och med kommande globala miljökatastrofer och allt krig och elände som kommer att förvandla jorden till en Mad Max-film, är det ju tryggt att veta att det just är rymdteknologi som verkar vara preferensen.

Valdags

Förvisso från några år sedan. Förvisso från första maj. Men icke desto mindre väldigt aktuell. Nu är det valdags i Svedala, och det är de här tvås framtid som ligger i vågskålen. Och ni jävlas inte med mina barns liv! Känn stundens allvar! Go Red (och green)!

Freud i kulisserna

Knoddmamman: "Jag går och tränar nu!"
Knoddarna: *gnäll gnäll*
Knoddmamman: "Men jag kommer in till er när ni har somnat! Och imorgon lämnar jag er!"

Överhört

Knodd S, till Knodd T: "Men kära nån! Du har ju löss!!"
Knodd T: "Jag vet!"

Walk in the Park

Fotonedslag i verkligheten, promenad med Gbg för våra fötter, på Försöksdjurens dag, dagen efter haglet i Älmhult, och ett sorgligt besked.

Yster lek på 1600-talets militära installationer. Skansen Kronan i aprilsol.

Kanonmat.

Solhatt med mönstring som kusligt väl gick ihop med Skansens murverk.

Ett helt vanligt tvillingpar. Inget konstigt alls. Vardagen på en stubbe.

Dagens höjdpunkt. Skansen runt på ponnys som verkar tänka,
"I don't get paid enough for this sh*t!"

Så här brukar det sluta. Ett säkert tecken på bra utflykt.

När självförtroendet sviker

Treåetthalvt kanske var en ålder där allt kändes bra, allt man gjorde var finfint och allt beröm sjönk in som det mest naturliga i hela stora världen. Så var det för Knoddarna i alla fall. Men nu när det drar ihop sig mot the Big 4 infinner sig plötsligt en tvekan, en tärande oro om att allt kanske inte håller måttet. Knodd S har drabbats av en konstnärlig kris. "Jag kan inte jita ögon, jag kan inte jita händej, jag kan inte jita näsa... jag kan baja jita havla huvet!"


Det är dumheter, förstås, men alla stora konstnärer har stunder av självrannsakan och vankelmod. Vi sparar en ganska försvarlig andel av Knoddarnas produktion, och förblir övertygade om att de kommer sälja ganska bra så småningom. Det finns, givetvis, inget finare än huvudfotingar, när de är gjorda av de rakt nedstigande leden.

Troll och spöken i skogen...

I samma stund som detta inlägg skrivs ligger knoddarna i rummet bredvid och kämpar mot sina nyfunna nattliga demoner. Om det är morgondagens nymåne som har börjat spöka i knoddarnas allt mer fantasifulla och artikulerade inre världar, eller om det helt sonika bara ska skyllas på proteiner och synapsproduktion, spelar mindre roll. Skräcken för natten är här!

"Jag kan inte såva, jag e jedd ändå!" har i några dagar varit insomningsmantrat för Knodd T tills utmattningen däckat henne till slut. Dörren är öppen, i köket slamras med disk och TV'n skvalar. Det är trots det stora troll som slickar på henne och ska äta henne, och det är spöken i skogen, som härjar. Och så vakna halv fyra, "Jag e jedd igen!". I natt bäddade knoddmamman ned sig bredvid i den 130 cm korta sängen. Tröst och ryggskott i en enda vacker handling. Knoddpappan är rädd att hans fiffiga hittepåsagor om Vasatrollet har ett finger med i spelet.

Knodd S är inte rädd för troll och spöken. Men hon får lätt feber istället och vaknar kvartsvis, täcket ihopsnört runt fötterna, knappt kontaktbar, med växtvärk därtill. I natt har vi bäddat madrass på knoddarnas golv, och räknar med att en av oss får tillbringa natten där.

Figur: Knodd T har ritat ett av trollen som förstör skönhetssömnen.

Tre år senare...

...kan de inte bara sitta själva. De kan åka pulka, vinka, gå uppför backen, ramla, börja gråta, få snö innanför kragen, frysa, gråta ännu mer, ramla ur pulkan på vägen hem, gråta hejdlöst, inte orka upp för trappan, oja sig hela vägen till TV'n, tycka pappa är dum men mamma är minsann bäst alldeles själva.

Fotot alldeles dagsfärskt! Beviset är att så här snöigt är det bara någon dag per decennium i Göteborg.

Ur Knoddarkivet, del 1

Även om dagarna ibland känns evighetslånga och oöverstigliga, har tiden en förmåga att rusa förbi och bunta ihop sig till månader, årstider som man knappt hinner oja sig över innan de bildat år och man står där med fulskumpan och bekymrar sig över hur länge man ska kunna hålla sina nyårslöften den här gången. Det hela blir rejält påtagligt när man börjar sortera sina proppfulla mappar med digitalfoton från förr.

Så här kunde vardagen te sig för drygt tre år sedan, i mars 2007.

Livet enligt principen "In i munnen först, fråga sen!" fungerade ganska bra. Vi lyckades hålla dem borta från kattlådan under hela den fasen i alla fall.

Ramlade man var det aldrig helt självklart att man kom upp igen. En lärdom man faktiskt har nytta av i resten av livet också. Duken har vi kvar (den drar de ner fortfarande), Limbofåtöljen försvann i flytten.

Skulle man till äventyrs ut på biltur var det så här smidiga små stolar som gällde. Det är något helt annat än dagens bilstolar, som snarast är att likna vid möbler i paritet med pianon. Hembrännarflaskan i bakgrunden är bara en prydnad.

Mer om livet på golvet skrev jag när det begav sig!

PS! Vi har väl en 4-5000 bilder till att sortera utöver de 2-3000 redan sorterade, så fler arkivbilder lär dyka upp.

Genusmysterieskolan

Knodd T, vaknar tidigare än vanligt och inväntar systerns uppvaknande med halvslumrande Knoddpappa:

"Pappa, du har skägg! Pappor har skägg! Inte mammor. När vi blir stora kommer vi också få skägg, men sen ska vi bli mamma. Då har inte vi skägg!"

Årajt!