Grattis Knoddarna! Som en lite försenad present har de nu fått varsin överdos 8-månadersångest. Först ut var för ovanlighetens skull Knodd 2, vilket får anses vara en något tveksam ära. Solskensknoddarna kan nu utan föregående varning förvandlas till panikslagna asplöv där hypervardagliga aktiviteter som att vi går ut ur rummet är orsaken till besinningslös skräck.Efter att ha dryftat litteraturen känns ett flertal andra tecken igen. Häftiga uttryck - check! - i form av hysteriska kast med hela kroppen, ofrivilliga självskallningar och efterföljande ledsamhet. Förhöjd aggressivitet - check! - med sparkar, slag, klös, nypningar, danska skallar och bett som sätter shaolinmunkar på skam. Rädda för främlingar - check! - i synnerhet långa män, vilket kanske är lika bra, eftersom sådana säkert inte är att lita på ändå. Än så länge har de sluppit utslag, darrningar och kräkningar. Inte heller har vi märkt att de föredrar endera av oss framför den andra, vi fungerar lika bra som slagpåsar bägge två. Och febern som i detta nu plågar Knodd 1 och satte P för Knoddarnas första skidsemester beror snarare på virus än ett tumultartat själsliv.
Som bonusinformation kan tilläggas att Knodd 2 fram till den senaste tiden legat strax efter Knodd 1 i de olika utvecklingsmilstolparna. Men nu har hon faktiskt varit först med att a) vända sig både åt höger och vänster, b) få 8-månadersångest, som sagt, samt c) ersätta de atonala gapskriken med ett mer normalt vokabulär som [ba ba ba ba] vilket vi med stor inbillningsförmåga antar betyder just 'pappa', men som lika gärna kan betyda 'multiplikationstabell' eller 'kompatibilitetsrapport'. Först någon vecka senare följde Knodd 1 upp med sin egen variant, [ga ga ga ga].
