Pappas nya iPhone

Man vet att man lyckats (strictly materially, alltså) här i livet när man står och socialmediar loss på smartfånen, betraktas av dottern som sedan säger: "Är det där din telefon, som är sådär, wow?" Annars har knoddarna de gånger de fått testa telefonen visat sig vara helt oimponerade av touchscreen-teknik, vilken uppenbarligen är helt naturlig för dem. Man inser hur pass de tar vår värld och verklighet för given, och man förstår hur små och närsynta vi är i tidens flöde. Knoddarna är lika oförstående för en värld utan Barnkanalen eller där rökning i bilen är normalt, som jag är för en värld där pilsnerfilm är "the shit" och där kvinnor inte har rösträtt.

Knoddarna får för övrigt inte låna mobilen så mycket. Deras kritattack på pappas jobbdator är fortfarande vare sig glömd, eller helt förlåten.

Saker i etern

"Pappa, om du ser fel en gång till, så får du se på magen!"
- Knodd S, som tröttnar på att vi ser fel på knoddarna, och har skaffat en taturering på magen

"Du kan dricka spott, men du kan inte dricka vatten!"
- Knodd T förklarar bananlack för Knodd S

Hallå Ween!

"Hej! Vi har gjort något hemskt här inne!"

Är liksom inget man vill höra när man just stigit upp, från morgonpigga barn.
Tack och lov visar det sig ha halloween-anknytning, och eftersom vi missade att det inte var halloween förra helgen, så får knoddarna fira den igen. Det blir en massa godis det!

Dagens citat

"Allt på Bolibompa... det är sant!!"
- Knodd S

Datortjuvarna

Barnen ockuperar bägge medhavda laptopar och undertecknad nödgas träna upp sin färdighet med iFånens lilla touchboard. Därför blir detta inlägg från hotellrummet i Almanucar i Spanien särdeles kort.

Skönt i alla fall att Bolibompa bara är ett trådlöst nätverk bort, för My little pony på spanska var verkligen ingen hit!
(bildbevis läggs upp senare)

Djävulen bär prada

Lägesrapport.
Klockan är nu 10:20. Knoddarna har varit vakna i drygt 3 timmar. Knodd T har bytt klänning 4 gånger.

Överhört

"Vinröd som jordgubb! Svart som natten! Nu slutar jag!"
- Knodd T

Den som gissar kontexten kan vinna ett fint diplom.

Barnbok Fail, part 1

Böcker är bra. Jag föredrar att avsluta Knoddarnas vakna tid (eller tiden innan man lägger dem i sängen, sömnen kan ju dröja ytterligare några timmar) med en god bok, snarare än primal-scream Ola Selmén i rutan (A-AMIGO-AH-AH-AMIGO!! ni vet. Och om ni inte vet, försök aldrig, aldrig ta reda på det.)

Men barnböcker kan också, genom sin bedrägligt enkla form och försök till tämligen tydliga moralkakor och budskap, lyckas spegla vår samtid, avslöja vuxenvärldens syn på vissa samhälleliga och interrelationella fenomen. Eller, som i Tikko, den lilla vargen's fall, ett generationsglapp i djurrätssligt förhållningssätt från sent 1970-tal till 30 år senare.

Grundpremissen är att vargflocken långt bortom staden i den djupa skogen håller på att svälta ihjäl, så de beger sig iväg på vandring. Men lille Tikko orkar inte hänga med. Så vilken lösning erbjuder vargledaren?

Tikko, jag tror att det är säkrare om du tar dig över till människobyn. Där bryr de sig om dig och ser till att du får mat och vila.

Säkrare? Mat och vila? Trettio år senare hade lille Tikko blivit snöscooterjagad tills han stupade, ihjälsparkad och slaktad på plats.

[1979 Nord-Süd Verlag AG Gossau Zürich, Mach's gut kleine Wolf av Chantal de Marolles & Eleonore Schmid, översättning Monica Stein 1997]

Askungen landade idag

Den sista i raden av de klassiska prinsessagorna, digitally remastered. Hur har vi någonsin klarat oss utan denna sedelärande saga, proppad med rosa fluff, balklänningar, dansande pumpor, möss med bebisröster, en tvättäkta (autistisk?) prins, en sjujävlars elak styvmamma och bitchiga styvsystrar, en fetlagd fégumma och mer tinnar och torn än vad hela goticismens samlade byggnadsproduktion förmådde stoltsera med?

Äntligen fick den ljusblå utklädningsklänningen ett existensberättigande, där den hängt bredvid Snövitstassen. Men, is there an end to pink? Ska det någonsin ta slut. Igår släpade jag ut Knodd T i snögloppet för att sparka fotboll, och lyckades övertala henne att det är bra att bli smutsig: "Om man inte är smutsig efteråt, ja, då har man inte spelat fotboll!"

Jag ska tvinga hammare och såg i nävarna på dem nästa gång vi är på lantstället i Värmland! Jag ska läsa om burdusa troll och grabbiga tomtar! Vagnen är ett piratskepp eller ett rymdskepp på väg till dagis, inte Askungens förtrollade droska! De ska få karata sig loss ur Disneys tvångsföreställning om vad små flickor ska växa upp till!

Dresscode

Knodd T, väljer kläder ur garderoben:
- Idag ska jag vara nästan för rosa!

*suck*

Dagens fråga

Knodd S ligger på mage i badkaret:

- Pappa, har vi magneter i kroppen?
- Va?! Nej! Varför frågar du det?
- För att man fastnar med magen. Jag känner det.

Även lärde i Lund går bet på hur man förklarar denna fysikaliska sanning för en fyraåring.

Knoddarna och pusselkurvan

Få familjetraditioner är hos oss lika starka och seglivade som det stora Mellandagspusslet. Oberäkneliga klassiska verk i olja och akvarell har passerat i tusentals och åter tusentals bitar under åren som gått. Endast ett 4000-bitars rödbrun avbildning av Golgata har besegrat oss till denna dag, och the jury is still out on that one!

Med stolthet noterar vi att pusseltraditionen gått i arv till Knoddarna; från de första sätt-kossan-i-kossans-fack-pusslen, till de mer abstrakta 9-bitars klossvarianterna och vidare via Kalle Anka 4-i-1-16-bitarspussel, ett 40-bitars Pippi Långstrump som länge var en favorit, ett svårlagt 49-bitars Alfons Åberg i beige och gulbruna toner, ett monumentalt "Jesos"-pussel och ett riktigt utmanande ishavsmotiv från Naturhistoriska med amorfa pusselbitsformer, till ett 99-bitars Askungenpussel som varit det senaste tidens top ranking motiv.

I och med denna jul har Knoddarna sedermera avverkat sitt första 125-bitars, tillika första Bamsemotiv. Med gemensamma krafter kunde de lägga pusslet helt själva, utan stöd från vuxenvärlden, samt utan att för den sakens skull hamna i slagsmål.


Det var egentligen först när de lagt pusslet några gånger som vi fick syn på rekommenderad åldersgräns för detta 125-bitars. Knoddarna ligger med andra ord drygt 18 månader före den beräknade pusselmognaden. I det ljuset blir det ju inte konstigt att de faktiskt kunde sitta med och lägga några bitar på farföräldrarnas 2000-bitars van Gogh, och knoddföräldrarnas 1000-bitars Koekkoek.

Överhört x 2

Ur högtalarna spelas Jónsi (spotify, myspace), sångaren i isländska Sigur Rós (spotify, myspace). Ljuvt, trolskt, stämningsfullt. Knodd S glider upp bredvid:

"Vilken fin sång! Varför har han så len röst? Så sjunger tjejer!"

Vid ett annat tillfälle, Knodd T reflekterar över vuxenvärldens hårda tillvaro.

"Vuxna kan inte leka. De har inga leksaker. Det är synd om er! Mamma kan sy. Och pappa kan sitta vid datorn."

Ur Knoddarkivet, del 2

Julen är - utöver allt det man vanligen anför - en tid när man ska hinna sortera upp lite foton från förr. Vi ligger sedermera drygt tre och ett halvt år back, och nu är det som bekant nytt år igen och vi har dessutom två kameror i hushållet numera. Sagan om Sisyfos comes to mind.

Samtidigt är det kul att återuppleva livet som det var förr om tiden. Så här artade sig livet i april 2007.

Hela kroppen var ännu inte helt utforskad. Stunder i vagnen var utmärkta tillfällen för anatomiska betraktelser. Fårskinnsfällarna Knoddarna hade tjänade oss väl, men blev för övrigt stulna härom månaden.

Spjälsängarna var fortfarande knoddborgar. Det fanns en tid när de inte kunde klättra på tapeter och inte spenderade halva nätterna med att försöka hålla varandra vakna.

...och uppkuddningarna var fortfarande gångbar metod vid vällingintag. Vilket frigjorde oss att göra sådant man inte hann med annars. Gå på toa. Äta själv. Sådana saker.