Den extremt - kanske på gränsen till patologiskt - tålmodige Knoddbloggsbesökaren undrar nog stundom i sitt stilla sinne vad som hände med Knoddarna. Vad gör de nuförtiden? Varför hör de aldrig av sig? Kan de gå på riktigt nu? Eller har de redan fått moppe? Finns de, eller var de bara ett skuggspel skapat av en morbid figur på andra sidan detta mastodontiska och anonyma nätverk som kallas internet?Visst finns Knoddarna! Och det är inte alls så att inget har hänt i deras liv värt att kåsera om. Men denna bloggs skaparhand har funnit - i likhet med så många andra pappabloggare - att livet med Knoddar är att likställa med en reva i rumtiden där allt annat än blöjbyten och läsandet av samma sagoböcker gång på gång saknar betydelse. Familjen har fastnat i ett kosmiskt skrymsle utanför tid och rum där Knoddarna utvecklas explosionartat, men där världen utanför dundrar förbi bortom vår kontroll och överblick.
Man skulle kunna sammanfatta de 2,5 månader som gått sedan senaste inlägget så här: Spring i benen, flyttat (fjärde våningen utan hiss!), tomteknattedisco, kräks alltid i bilen, Pippi Pippi Pippi Pippi, dansa ramsa sjunga, matvägra ibland, vinterkräksjuka, prata prata, lite bita, förtrots, gå på museum, gå på bio, rutschkana hur kul som helst och inskolning på förskola.
Det kommer säkert komma tillfällen att återkomma till flera av dessa punkter, och några ytterligare. Men nu när den långa föräldralediga tiden till slut lider mot sin ände (vemod!) inser man att man bara har tid för ett fritidsprojekt utöver vardagsbestyren, de obligatoriska jobbmomenten och Knoddplikterna. Eller ett halvt projekt. På sin höjd.
