Väsen och varelser

Knoddarnas omgivningar och vardagar är fulla av mystiska ting och väsen väl värda att utforska och undersöka, som regel medelst mun. Att leva med knoddar är att vidga sina vyer och återupptäcka en del av det man trodde man lämnat bakom sig, som hör till barndomens luddiga töcken. Den krassa rationella hållning man haft mot tingen - där plast är plast och där en stol just bara är en stol - har man glatt övergivit när man ser Knoddarnas undrande förtjusning över ett decilitermått, mattfransar eller en kattbajs. Även vi har börjat se livet i tingen, och insett att det bor fler än vi och katterna hemmavid. Här följer några exempel på den fauna vi inhyser:

Rockhare (Lepus rockenrolus) Runt 30 cm lång, öron något längre än fältharens. Kroppsfärg brunaktigt gul, efter maskintvätt skiftar pälsen till vit. Rockharen trivs i spjälsängar och inplanterades från Finlandsfärjan 2006.

Tyggroda (Rana textilia) Upp till 15 cm lång, gällt grön med lilablommig teckning och tvättlapp. Förekommer i hela lägenheten och kännetecknas främst av sitt breda leende och sitt evinnerliga prasslande. Kan även uppträda hängande i babygymmet eller sittern. Har i undantagsfall siktats även i vagnen.

Handduksmonster (Monstrum tvagum) Uppträder i ett flertal färger och storlekar. Häckar vanligtvis inne i badrummet. Skymningsaktiv då den söker föda runt bebisar. Huvudsaklig föda består av fukt, inotyolsalva och badolja. Har ett skrovligt och hest läte, inte helt olikt Max Cavalera (förre sångaren i Sepultura).

Pyjamasspöket (Fantomus pyjamus) Antar flera olika färger, skepnader och knäppanordningar, dock vanligen fruktansvärt komplicerade. Trivs i garderoben. Nattaktiv då den gör livet surt för små små barn. Kännetecknas främst av att den behöver tvättas väldigt ofta, vilket ger det den karakteristiska luggslitna looken. Kan gå i arv.

Motoriken i Tinnitusfabriken

Alla knoddar är unika, sägs det. Man ska aldrig jämföra knoddar med andra knoddar, säger de som vet. När man har två knoddar som är på nio minuters när lika gamla (och räknat från urcellen Ellen på nanosekunden exakt lika gamla) jämför man hela tiden, dygnet runt. Knepet blir givetvis att inte lägga några moraliska eller estetiska värderingar på det man jämför, som att en viss konsistens på bajset skulle vara bättre än en annan. Alla konsistenser är lika fina.

Motorik är något folk gärna lägger stor vikt vid. Ju tidigare knodden masar sig runt bland dammråttorna, desto bättre. En knodd är givetvis mer än sitt rörelseschema, oavsett vad BVC's hälsobok och blöjföretagens aldrig sinande ström av Så-Funkar-Ditt-Barn-mails vill låta påskina. Men motoriken är samtidigt påtaglig och lätt att notera i takt med att dukar, PS2 och CD-skivor börjar dras ned från sina hittills fredade platser.

Hemma hos oss har mycket riktigt varje blöjbyte och kvällstvagning antagit karaktären av en brottningsmatch, varje dopp i baljan har blivit ett äventyrsbad och varje måltid en extremt krävande koordinationsträning. Ändå är det bara Knodd 1 som exponentiellt ökar sin rörlighet. Nu duger det inte längre att sitta och betrakta världen med de små himmelsblå - det gungas på alla fyra, det ramlas på ansiktet, det jagas katt (som är för dumma? snälla? för att inte fly undan), det görs maghävningar och flygs flygplan, det roteras och rullas runt och kryps över golv, möbler och systern. Knodd 2 tycks helt i avsaknad av behov eller ambition att ens vända sig från rygg- till magläge. Istället har hon utvecklat en teknik att vrida huvudet 180° bakåt utan att röra resten av kroppen, samt att ta sig fram på rygg genom en avancerad gå-upp-i-brygga-manöver. En spännande observation är, att om man sänker ned Knoddarna i vatten, är det Knodd 2 som är den mer rörliga helt plötsligt, medan Knodd 1 endast är intresserad av sin älskade termometer.

Knodd 2 är på sätt och vis också den mer kommunikativa, om man med kommunikation avser ett mer urskiljbart joller. Knodd 2 använder vokaler och besitter ett ganska normalt röstläge. Ett exempel på dessa ljud kan vara: [ooooaaaoooaaa], översatt ungefär "Jag är tillfreds!" Knodd 1 har dessvärre öppnat Tinnitusfabriken igen genom att återfinna glädjevrålet [AAAAAAAA], vilket kan tolkas som "Jag är skitglad!". Hon har också lagt sig till med ett stönande krystljud: [hhhhhnnnnggh] vilket kan betyda "Jag skiter på mig!", men som också kan betyda "Jag vill härifrån!". Bägge Knoddarna har dessutom återupptagit sitt spottpruttande med munnen, vilket gör det mer nödvändigt att svabba golven än någonsin förr.