Saker som slår en under VAB

I vår uppgång har vi en hund som låter exakt – exakt – som Bernard Herrmanns sinnesjuka fioler i Hitchcock's Psycho (1960) så fort han blir lämnad ensam hemma. Det hör man bara om man är hemma på vardagarna, och vissa helger. Det är jobbigt.

Varje gång vi separerat Knoddarna en smula har vi en inre bild att de kommer att vara saliga av lycka när de återser varandra. Det är vår utifrånförståelse av hur det måste vara att vara i ett tvillingskap. Och när den osjuka Knodden till slut kommer hem från dagis är det dags för en retorisk fråga från vår sida.

– "Har du någon syster här?"
– "Ja, den ligger i vardagsrummet."

Pizza Knoddo

Länge hade vi ambitionen att bara erbjuda Knoddarna det allra finaste i matväg, ekologiska och kulinariska fröjder, en uppsjö rättvisemärkta och E-tillsatsbefriade hemlagade läckerheter. Men gudarna i forntiden och de som byggde landet slog sina kloka huvuden ihop och bestämde att dagen bara ska innehålla 24 timmar och att i 20 av dem måste man jobbajobbajobba för att få ihop pengar, ära/berömmelse, karriär och privatlif.

Alltså. Vissa saker måste ge vika. Idag är det ketchup på allt, frekventa pastakurer, halvfabrikat som upptar en hel fryshylla (de gånger vi kommit oss iväg på storhandling). Vi är förläget tacksamma för den riktigt fina maten de ändå får på dagis, vi tar viss stolthet i att de är väldigt duktiga på att gå ut på restaurang och äta och vi är nöjda när far/morföräldrar svischar ihop riktig mat på besöken.

Exempel ur verkligheten: Häromdagen beställde vi pizza. Knoddmamman ringde, Knoddpappan hämtade – så långt sträckte sig våra middagsinsatser. Men Knoddarna fick komponera en helt egen pizza, och valde huvudingredienserna: 1. Räkor, 2. Oliver, 3. Salt. Pizza Knoddo. Rekommenderad av livsmedelsverket till treåetthalvtåringar.