Året

Året närmar sig.

Ett ljus till tårtan är inköpt. Släktingar kontaktade. Knoddarna är förstås ganska omedvetna om sin nära förestående årsdag - dagen då de kan börja äta nästan allt utom julpastachili och brännvin. Under året som gått har Knoddarnas liv markerats av en hel svit bemärkelsedagar som det skulle bli ganska besvärligt att fortsätta med som vuxen: 1-månadersdag, 2, 3, namnsdagar, första besöket hos än den ene och än den andra, första krypdagen, första ställa-sig-upp-i-spjälsängendagen... Allt tycks värt att fira. Det är svårt att föreställa sig en tillvaro där så mycket man stöter på är nytt och för första gången. Varenda dag blir en bemärkelsedag då, förstås.

Mellan detta inlägg och förra har Knoddarna vuxit på bredden, längden, mentalt, kognitivt, verbalt, motoriskt och erfarenhetsmässigt. Vardagarna är så fulla av minnesvärda detaljer att de blir omöjliga att komma ihåg eller snabbt sammanfatta. Att hålla Knoddbloggen levande samtidigt som man jonglerar bajsblöjor, nappflaskor, mockasiner och febertermometrar har visat sig knepigt. I synnerhet i kombination med halvtidsjobb och bostadsbyte och bilinbrott och trasig mikrovågsugn (paniken! paniken!). Jag noterar att många bebisbloggar går detta öde till mötes när föräldradagarna lider mot sitt slut och verkligheten kryper fram under snuttefilten.

Lagom till Knoddarnas 1-årsdag är ambitionen ändå att försöka göra en avstämning av Knoddarnas väl och ve i en serie kortare tematiserade texter. Med start kanske inte just idag. Det beror helt på Knoddarna, som så mycket annat nuförtiden.