Pestens tid

Detta inlägg började skrivas den 17 januari klockan 13:07 men har fram tills nu samlat damm i utkastarkivets gömmor. Att det aldrig färdigställdes den där torsdagen berodde på att en av Knoddarna åkte på sin tredje (eller var det fjärde?) magsjuka inom en månads tid. Ironin gick förstås inte obemärkt förbi, eftersom ämnet var just Sjukdom och Elände. Just idag, när jag ska göra ett försök att knyta ihop inlägget, har bägge Knoddarna åter insjuknat och ligger hostandes med gulsnor.

Vårt dagis stoltserar med låg sjukfrånvaro. Knoddarna har aldrig varit så sjuka som under inskolning och sina första förskoleveckor. Deras immunförsvar tycks vara vekt som rispapper, de andra barnen tycks vara lagerhus av bakterier och virus. Har vi haft en sjukfri vecka ännu? Genom illamåendets minnestöcken har jag svårt att dra mig till minnes detaljerna kring de senaste två månadernas skeenden.

Man hade ju kunnat hoppas på att vi vuxna skulle slippa, rediga med hygien som vi ändå är. O nej! När klockan klämtar Vargtimmen hittar man oss där hukandes över porslinskanten, bleka med frossa, laddandes för ännu en dag med vård av sjukt barn. Tvättmaskinen går varm dygnet runt för att hålla undan drivorna av nedkräkta och nedbajsade kläder, lakan, rockharar/snuttar och klämskydd. Den som är minst eländig (som bara har feber och diarré) får huvudansvar för att handla, göra mat, byta blöjor (vars frekvens uppgår till många/h), sköta katter och slänga sopor. Vi stänger in oss i självpåtagen isolation i lägenheten för att inte smitta släkt, vänner, grannar, vaktmästaren. Den smala smala linje som man vardagsvis balanserar på för att hålla ihop rutiner, tid och mental hälsa försvinner till intet och man faller handlöst ned i ett urtillstånd av kaos och överlevnadsinstinkt.

När man kommer ut ur denna pestdrabbade tillvaro är man utmattad men pånyttfödd, man inser att en god hälsa är den sanna lyckan. Man är salig men vagt och naggande medveten om att inom någon vecka är man där igen, krampaktigt klamrande sig fast vid toalettringen. Vem vet, kanske redan ikväll? Som spårhundar söker vi potentiella smittkällor i vår umgängeskrets - vem som hälsat på vem som varit sjuk när och kunde ha smittats av vem - och undviker dem som vore de spetälska. Det är alltid populärt. Vi är överhuvudtaget väldigt inne just nu. Not!