lördag, september 27, 2008

Gonattrutiner

Vi har kommit till insikt om att vi inte har de lugnaste knoddarna i världen. På vår gård bor det en jämnåring vars mest kraftfulla utlevelse är att himla med ögonen. Det var nog när vi lärde känna henne som vi insåg att våra två tyfoner inte nödvändigtvis är förlagan för alla andra knoddar. Men lika storartat vildvittriga som de kan vara på dagen, lika stillsamt rofyllda är de om natten – det är kanske helt naturligt att de går in i en närmast vampyrisk dvala efter en hel dags totalt utlevande.

Men sedan är vi Knoddvårdare också invigda i Metodernas innersta allraheligaste mysterier (något man egentligen inte får tala högt om eftersom den vidskepliga omvärlden med BVC's inkvisitörer i täten fortfarande utgår från att vi är barnplågande sektister) och har arbetat hårt i alla två och ett halvt år för att säkra Knoddarnas livsnödvändiga rast/vila. Med osannolikt bra resultat ta i trä ta i trä!


Rutinerna är löjligt enkla egentligen, så enkla att Knoddarna själva valt att utveckla några egna måsten som numera bakats ihop till en sammanhållen gonattprocedur. Gonattrutinen präglas av lika delar gullegull, kontaktsport och preussisk disciplin. I sammandrag ser våra kvällar ut på följande vis:

Steg 1. Bompa på TV, alternativt Antti (Anki och Pyret) om den redan rullar på DVD'n. Plats vardagsrummet, Knoddmattan. Klädsel valfri (eller inte klädsel alls). Alternativa tillval möjliga, som bada, iiita eller slåss.
Steg 2. Enning. Välling på klockslaget halv sju. Blå pip till Knodd T, ååsa pip till Knodd S. Inte för varmt, inte för kallt. Plats Knoddmattan, alternativt soffan, inte sällan exakt samma plats med slagsmål som följd. Syfte med välling: Komma ner i varv, mental förberedelse för läggning, bukfylla inför tolvtimmarsdvalan.
Steg 3. Borsta tänderna. Kampsport. Vanligen dagens sista våldsamma upplopp. Plats valfri, som regel där man till slut lyckas fånga in/brotta ned Knodden. Bra att ha: Öronproppar, ansiktsskydd, tålmodiga grannar.
Steg 4. Pyjamas. Kan ske av rena farten i anslutning till våldsamheterna under steg 3. Ibland riktigt trevligt. En tid för försoning och förlåtelse.
Steg 5. Gonatt till Allt™. Knodd T vanligen hos Knoddpappan, Knodd S hos Knoddmamman. Tillvägagångssättet är vanligen att bära runt Knodd i lägenhet och säga gonatt till saker på vägen: Stjärnan från indiska, storlampan (som de alltid klappar till för hårt), fläkten (som de alltid ska sätta på), den andra fläkten (som aldrig är ikopplad, vilket de alltid kommenterar), Gollumstatyn, Olof (palmen, Knodd T pekar varje kväll, undantagslöst, på jorden i krukan och frågar: "Va de?"), Mammans skor, Knoddarnas skor, den avbrutna antennen som hamnat bakom radion i köket, Mammans mat (fast det är Pappans också) och Preben (katten) om man råkar springa på honom (ryggpuss är populärt nu). Ändstation Knoddrummet.
Steg 6. Closure. Stänga alla dörrar med full kraft, släcka alla lampor. Taklampan ska släckas med fötterna. Bägge Knoddar måste släcka alla lampor, det vill säga släcka, tända, släcka igen. Preben ska jagas ut om han vågat sig in. Stolar ska ställas upp. Skärmen mellan sängarna ska fram, lådan med klossar måste aktas.
Steg 7. Symbolkonflikt. Bägge Knoddarna ska klänga på varandras sängar till den andra Knoddens förtret.
Steg 8. Eventuellt någon sång (John Blund av hävd). Ett tag skulle man rita låtsasplåster i bläck på ovansidan av bägge händerna, bägge Knoddarna. Alternativt räcker gonattpuss, ibland pussvägran också. Det är först nu som Knoddarna börjar uppvisa faktiska tecken på trötthet.
Steg 9. Gonattet. Ut ur rummet. Ta med Preben när han smitit in igen.
Steg 10. Mellan en och fyrtiofem minuters prat- och sångstund i varsin säng, för sig själva. Ibland en sista konflikt om den ena Knodden är tröttare än den pratglada. Därefter dvala.

Jämfört med andra knoddar vi studerat har vi förstått att vi har en skamligt enkel och smidig gonattning och natt. I våra ögon är detta gudomlig rättvisa.

måndag, september 22, 2008

Om plåster hos doktorn, och sånt

Hösten är i bistert antågande, och vackert som det ändå är med färgsprakande döende träd och murknande rabatter, är det också sjukdomarnas och de oräkneliga VAB-dagarnas årstid. Redan har man hasat omkring hemma i tubsockorna och sörplat té och tyckt synd om sig själv i förkylningens tecken. Och innerst inne vet man att detta ändå bara är ett förmak till Helvetet när Knoddarnas sjukdomskarusell tar fart på allvar, flitigt understödd av de andra dagisbarnens bombmattor av baciller.

Den gångna natten hostade sig Knoddarna mycket riktigt genom en hel natt, samtidigt som Knoddmamman började resignera för en alldeles egen förkylning. Knodd S hade dessutom ett spännande biljud i strupen som påminde om när man håller ut en liten pappersbit ur sidorutan på bilen på motorvägen. Alltså, upp före tuppen, logga in on the internet that never sleeps och hugg två tider på barnakuten innan Västsveriges alla andra småarnsföräldrar gör det. Snabbast uppkoppling vinner!

Knoddarna tycker att doktorn är väldigt fascinerande, men helt klart inte att lita på. Detta är en mycket sund inställning som vi gärna uppmuntrar och hoppas de tar med sig i livet. Men de härdar ut all misstänksamheten och oron, för de vet, att där bakom Dotton finns ett helt ark med klistermärken, och att det är egentligen detta som är den verkliga anledningen till att man pallrar sig iväg till akuten. Knodd T valde "Bajse", förstås, och Knodd S valde otippat "Bajses" bäste kompis "Ninne Pitt".

Bajse™ och Ninne Pitt

Det måste ju anses som ett smärre mirakel, men klistermärkena satt faktiskt kvar hela den tolv minuter långa promenaden hem. Sedan företog sig Knodd T en vildmarkssafari in i rhododendronbuskaget vid soprummet och "Bajse" var förlorad! Detta upptäcktes emellertid inte förrän hon låg raklång på hallbordet – och hon tog förlusten med ett stoiskt lugn. Av ren solidaritet rök Knodd S's "Ninne Pitt" all världens väg i samband med vindruveätandet efter maten. Knoddarna tycks alltså ha förlikat sig med ordstävet lätt fånget, lätt förgånget. Det – utöver hostmeducin för sjutti spänn – är ingen dålig utdelning på ett besök hos Dotton!