måndag, februari 09, 2009

Skitpappan

En av de mer tråkiga inslagen i livet med Knoddar är att tackla de där perioderna när de ratar den ena föräldern till förmån för den andra. Som regel blir livet surt för alla inblandade; Knoddarna får aldrig riktigt som de vill, den som Knoddarna föredrar blir klätterställning/ klotterplank/ 24-timmarsterapeut och den som Knoddarna övergivit hamnar i social karantän. En tid nu har Knoddpappan varit den försmådda parten. Detta har nu pågått så pass länge att man kan börja misstänka att Knoddpappan varit en riktigt dålig Knoddpappa.

Exempelvis; varje dag när Knoddpappan väcker Knoddarna med sin mildaste röst: "Haaallååå, ligger det några små tjejjor här å sooov..." *avbryts* "Vaaeeemammmaaa buhuuu buhuuu!!". Detta kallas i folkmun för en jävla start på dagen och ger minuskarma till självförtroendet.

Exempelvis #2; senast i dag, skötrummet, Knodd T, halvnynnande: "Ja jillar pa... mamma!" Hur sa? Varför korrigerade hon sig, det är ju ändå JAG som byter blöja här. "Gillar du inte pappa?", undrar jag (bara en smula förebrådande). "Liite! ...ja jillar mamma MYCKE!" Tack för den du, ungj#&%.

På promenad i stada, exempelvis #3; Knoddarna får syn på gamla vänner i husfasaderna. Vanan troget hittar de oss på oväntade ställen. "Titta, de e du pappa!" Ja, ho ho, visst serru. "Pappa ARJ!" Knodd nummer två replikerar blixtsnabbt. "Å mamma LESSEN!"

Det där med att barn alltid talar sanning stämmer inte.
Barn snackar en massa skit.

3 kommentarer:

OttoPippi sa...

Idag var dock den ständigt eftersökta knoddmamman inte så trevlig på morgonen. Bråk till dagis har bara resulterat i dåligt samvete och ångest. Skitmamma, m a o!

Anonym sa...

HAHAHA, så sant så sant. Håller med, nästan lite för mycket kanske. Barn är ju jobbigt inkonsekventa till skillnad mot ... oss vuxna. Eeeeller? /j

Anonym sa...

Här hos oss har sonen, i ålder med era knoddar, deklarerat att pappa har en pojke (honom) och mamma har en flicka (lillasyster, 6 mån). Försökte säga att jag har båda och pappa har båda, men nej, det gick inte hem. När det var som värst påstod han till och med att han bara hade en pappa och ingen mamma, men det var hastigt övergående. Mycket ska man få höra... Som idag vid lunchen: "Mamma, lillasyster tycker du äter dåligt." =)