Hur länge är knoddar knoddar?

Många lever i villfarelsen att knoddar slutar vara knoddar när de uppnår en viss ålder. Somliga hävdar att bara spädbarn kan tituleras knoddar och att knoddstadiet är över i samma veva som de börjar hasa sig omkring, jollra nästan igenkännbara läten och äta mat – det vill säga, bli lite som folk är mest. Det är hur som helst fel.

Knoddarna – tre dagar gamla

På internet kan man leta efter sanningen. Enligt Folkets Ordbok.se är "knodd" slang för "barn/unge". Enligt Slangopedia står ordet för "Litet barn". Luxikon har en mer utförlig definition, som går ut på att det rör sig om spädbarn. Intressant nog omnämner SAOB inte alls barn i sammanhanget, däremot "föraktlig benämning på handelsbiträde" och "snobbigt klädd fåfäng mansperson som uppträder självsäkert". "Knodd" är också en tunna med lock på IKEA, smeknamnet på en bloggande innebandyspelare från Västmanland, en bulldog med egen hemsida, en barnbutik i Åkersberga och ett band som spelar traditionell finsk-ugrisk Dala-jazz.

Knoddarna – varsitt halvår gamla

Knodd föds man till. Alla är någons knodd. Innerst inne bor det en liten knodd inom oss alla. Många spenderar ett helt liv att försöka växa ifrån sin inre knodd, andra viger ett helt liv i sökandet efter den. En del av oss blir går in i en andra knoddfas på livets höstkant. Knodden är med oss, vare sig vi vill eller inte.

Knoddarna – dryga året

Det är bara att titta på Knoddarna – här presenterade i några olika åldrar – för att inse att man givetvis inte är samma sorts knodd livet ut, men att man alltid är en knodd. Från spädknodd, till hasknodd/soffknodd, krypknodd, gåknodd, hoppknodd, dagisknodd, trotsknodd... Längre har föreliggande empiriska studie inte kommit ännu, men sannolikt kvarstår en lång svit knoddroller innan den tid kommer då Knoddarna själva vägrar acceptera att de faktiskt är knoddar.

Knoddarna – två år

Skitpappan

En av de mer tråkiga inslagen i livet med Knoddar är att tackla de där perioderna när de ratar den ena föräldern till förmån för den andra. Som regel blir livet surt för alla inblandade; Knoddarna får aldrig riktigt som de vill, den som Knoddarna föredrar blir klätterställning/ klotterplank/ 24-timmarsterapeut och den som Knoddarna övergivit hamnar i social karantän. En tid nu har Knoddpappan varit den försmådda parten. Detta har nu pågått så pass länge att man kan börja misstänka att Knoddpappan varit en riktigt dålig Knoddpappa.

Exempelvis; varje dag när Knoddpappan väcker Knoddarna med sin mildaste röst: "Haaallååå, ligger det några små tjejjor här å sooov..." *avbryts* "Vaaeeemammmaaa buhuuu buhuuu!!". Detta kallas i folkmun för en jävla start på dagen och ger minuskarma till självförtroendet.

Exempelvis #2; senast i dag, skötrummet, Knodd T, halvnynnande: "Ja jillar pa... mamma!" Hur sa? Varför korrigerade hon sig, det är ju ändå JAG som byter blöja här. "Gillar du inte pappa?", undrar jag (bara en smula förebrådande). "Liite! ...ja jillar mamma MYCKE!" Tack för den du, ungj#&%.

På promenad i stada, exempelvis #3; Knoddarna får syn på gamla vänner i husfasaderna. Vanan troget hittar de oss på oväntade ställen. "Titta, de e du pappa!" Ja, ho ho, visst serru. "Pappa ARJ!" Knodd nummer två replikerar blixtsnabbt. "Å mamma LESSEN!"

Det där med att barn alltid talar sanning stämmer inte.
Barn snackar en massa skit.