Kattkontakt

Äntligen, till slut och till sist börjar katterna betala av sin tämligen ofantliga skuld till oss, som byggts upp under åratal av kattsandbytande, mjukmatsköpande, torrfoderkånkande och veterinärsavgiftsbetalande. Visst har de gjort mindre avbetalningar i form av att vara ganska trevliga och varma och mjuka, så som katter plägar vara, men fram tills nu har våra respektive konton varit kraftigt obalanserade.

Nu har emellertid katternas underhållningsvärde stigit i höjden hos Knoddarna. Vi vinner värdefull tid med ett så enkelt knep som att placera Knoddar och katter i samma rum. En djup fascination för våra fyrbenta vänner har Knoddarna fått, och till och med den mest blickstilla, till synes komatosa katt (Zorra) i djupsömn får Knoddarna att stelna och som i trans fixera pälsbyltet på pläden. Även katterna tycks ha börjat acceptera att Knoddarna är livsvärdiga varelser, sedan de hjälpligt kunnat ligga på mage och sitta upp - så där som katterna tycker att människor ska bete sig. Situationen är förstås övergående: Ännu har Knoddarna inga egentliga medel att få tag i katternas öron och svansar och morrhår - även om de i ärlighetens namn verkligen försöker. När det sker hyser vi inga tvivel om att katternas acceptans för di små når vägs ände och den korta romansen är över.

Dessutom verkar det som om katterna inser att deras pluskonto är på avtagande, varför de gör allt för att försvåra för oss i den övriga vardagen. Exempelvis distraherar de Knoddarna så mycket de kan när det vankas måltid, vilket effektivt sätter punkt för alla Knoddarnas ambitioner att få i sig mat. Därtill river katterna gärna ned mobiler från skötbordet, kräks på just de ytor där Knoddarna ska vara, busar under spjälsängarna och får sina post-kattlådebesök-ryck i samma ögonblick som Knoddarna just kommit ned i ytsömn. Slutligen har katterna också av någon outgrundlig anledning börjat ligga på alla våra elprylar - såsom stereon, radion, den bärbara datorns tangentbord och modemet. En efter en går också våra dyra maskiner sönder, men det är ännu inte helt klarlagt om det faktiskt är katternas fel. Vi har inlett en förundersökning i ärendet.

Tidstjuvar

Efter ett halvår i intensiv samvaro med Knoddarna har den stora Knoddbubblan slutligen brustit. Med detta avses inte den postnatala bubblan, i vilken man i ett chockartat tillstånd plötsligt glömmer hur telefonen fungerar. Vår MVC-majorska garanterade oss att vi skulle komma ur detta första tillstånd efter sju-åtta månader, men för oss tog det faktiskt bara ett par dagar. Men den därpå följande Knoddbubblan tog alltså ett drygt halvår att frigöra sig från - därtill högst motvilligt och inte utan visst motstånd, en och annan tår och spridda svordomar.

Knoddbubblan är den tillvaro som infinner sig när bägge föräldrarna får vara hemma samtidigt med knoddar och där livets allvarligheter såsom arbete, karriär och ansvar (för exknoddala saker åtminstone) får ge vika för betydligt mer spännande aktiviteter som redan beskrivits i en serie inlägg. Den lilla tvillingknoddbonus som samhället erbjuder - vilket alltså inte motsvarar den fullt rimliga principen dubbelt upp - visade sig helt nödvändig. Att få vara hemma samtidigt med knoddar borde givetvis snarast uppföras på listan över okränkbara mänskliga rättigheter, vare sig man har en knodd eller ett tjog.

Men nu är det alltså över. Dagarna rinner iväg som den senaste tidens hällregn i december och verklighetens järngrå stackmoln tornar upp sig över den rosaskimrande familjelyckan. Åter tvingas man upp i ottan - inte för att skaka ihop en nattlig delikatess i diflaskan - utan för att sälla sig till de andra tusentals sömngråtna och huttrande pendlarna på dieselstinkande pendelbussar. Mitt i sin självömkande vånda och bittra veklagan inser man att detta är legio för nästan alla knodduppfödare - och då som regel redan efter 10 dagar (vilket alltså uttryckt kvantitativt är samhällets uppfattning om hur viktig fädernet är för spädisar).

Med ens halveras den tid Knoddarna får med oss; med ens tredubblas arbetsinsatsen för den aktive knoddskötaren. Och detta sker givetvis i just den tid då Knoddarnas närvarobehov rusar i topp. Nu ökas deras rörlighet på daglig basis med radikalt nya skaderisker och medföljande översynskrav. Nu börjar skriken och gnällen anta formen av något som vagt påminner om vanliga vokaler, något som de gärna vill ta sig tid att presentera öga mot öga. Nu krävs smakisar och matisar som kräver tillagning och en betydligt mer tidskrävande matningsprocedur (kombinerat brottningspass) och en efterföljande tvagning. Nu krävs i bästa fall dagliga klädesombyten och minst lika många sessioner i tvättstugan. Dessutom har alla de traditionella tidsbesparande åtgärderna som sitta-själv-i-sittern, leka-lite-med-den-jätteroliga-skallran-alldeles-ensam och somna-tvärt-och-oväntat-en-stund-i-soffan gradvis slutat fungera. Knoddarna har blivit skickliga tidstjuvar. Eftersom verkligheten sedan är så nådlöst och inhumant beskaffad är det ju inte arbetsgivaren eller försäkringskassan som får betala priset. Det är sömnen, och maten, och hygienen, och vänner och släkt. Samt skrivandet av denna blogg. Vilket skulle bevisas!

The Art of Motion

I takt med att Knoddarna blir starkare, snabbare och smartare krymper vår redan hårt ansträngda lediga tid till ett absolut minimum. De använder sina nyförvärvade minspel och kommunikationsmedel för att å det bestämdaste ge uttryck för den rastlöshet de numera kan känna när de tvingas ligga på rygg mer än tolv sekunder.

Knodd 1 har tagit täten i motoriktävlingen och förknippar nu en tillvaro under babygymet eller i sittern med utstuderad tortyr. Således tog hon saker i egna knubbiga händer så sent som igår och lärde sig rulla runt från rygg till mage, med syrrans öron och hår som behändig hjälp. Denna egenskap har hon sedan dess fått svart bälte i, även om själva kryptekniken (rotera medelst hasning) ännu får sägas vara en smula oslipad. Knodd 2 är fortsatt väldigt nöjd med sittern. Hon har istället i timslånga sitterpass utvecklat en imponerande gungteknik och lär hamna i världseliten samma stund detta görs till en OS-gren.

Knoddarna rör sig med andra ord genom faser med utförsåkares hastighet och lämnar eror och epoker i knoddutvecklingen bakom sig, utan att vända sig om (i och för sig kan de inte vända sig om än). Soffan är inte längre en säker plats, även spjälsängen känns plötsligt som ett forcerbart hinder för dem. Selarna börjar kännas lite trånga när Knoddarna vrider och vänder sig för att få med sig allt allt allt som händer runt omkring. Påfallande ofta förväxlar de diflaskor och smakisskedar med leksaker som ska bollas runt, kastas i golv och pratas med. Till och med i sömnen tränar Knoddarna sina rörelsescheman genom att sova i makaronläge och jonglera med rockhararna.

Barnstolarna har kommit ned från vinden, dammats av, och utgör nu de självklara utsiktsplatserna för Knoddarnas vidare upplevelser av verkligheten. Dessutom börjar Knoddarna bli ordentligt lekbara nu med mer avancerade förnöjelser såsom frikast-med-liten-knodd och uppåner-lekar.

Det Stora Grå

Att leva med knoddar är ett av de högre kosmiska mysterierna. Knoddologin är ämnet som får alla andra kunskapsområden och läror att framstå som barnlekar. Kvantfysiken blir en baggis, palaeoekologi ett skämt och att lära sig Koranen fram-, bak- och utantill lär vara enklare än att veta - att verkligen veta - hur man ska föda, göda, nära och lära knoddar.

Från BVC får man aldrig några klara besked; alla råd och uppmaningar inhöljs i dimmiga formuleringar om att alla knoddar är sååå olika och man kan verkligen inte veta något som helst egentligen när allt kommer omkring. Från välmenande medmänniskor får man å andra sidan stenhårda råd och förmaningar; detta är bergsäkra metoder och läror som tycks skrivna i blod och huggna i sten. Oftast är det statistiska underlaget till dessa sanningar begränsat till en handfull barn, som regel dessa medmänniskors egna. Från den mastodontiska mängden litteratur och hemsidor som behandlar ämnet finns för mycket information, knapphändigt källkritiskt behandlat; här kan man efter lite sökande hitta belägg för just det man på förhand gissat, men också på den raka motsatsen.

Knoddologi är med andra ord ingen vetenskap, utan närmast att jämföra med religiös övertygelse, alternativt religiös förvirring. Barns rutiner, faser, mentala hälsa, sjukdomstillstånd, motoriska utveckling, sinnesintryckskapacitet, näringsintag och avföringstyp - allt detta är del av Det Stora Grå, detta ofantliga kanske-vetande och tro-sig-vara-säker-påande. Det ska liggas på rygg, nej mage, det ska lekas i vatten eller inte förresten, sitta bak eller fram i vagn, det ska sovas och ätas, ätas och inte sovas, bäras och inte, lekas i gåstol men ändå inte, tröstas var femte minut, eller varannan, eller inte alls, klappas i rumpan, inte klappas, eller jo på huvudet...

Man nödgas till slut plocka russinen ur kakan och bygga sig en egen världsbild över hur knoddar fungerar och hur man själv fungerar i relation till dem. Att försöka vara alla paradoxala läror till lags resulterar ofelbart i desperation och kaos. Detta var exempelvis anledningen till att vi förlorade det första Slaget om Sömnen för ett par veckor sedan - vi lät vår järnhårda fasad ge vika för irrläror och propaganda, ett misstag som Knoddarna genast utnyttjade. Slaget var förlorat, men vi retirerade och bidade vår tid och sökte nya allierade som gav oss nytt mod. Beväpnade till tänderna med fanatisk övertygelse, en klocka, penna och block har det blivit dags igen. Det andra Slaget om Sömnen har börjat.

Bistro Smakis

Knoddarna är fyra och en halv månad. Sedan ett par veckor har de introducerats till de avancerade smakernas och konsistensernas mystiska värld. Köket har med mikrons hjälp förvandlats från de blixtsnabba frukostarnas domän till Bistro Smakis, eller Chez Knodds, eller Purégrottan, eller vad man nu vill kalla vårt nyöppnade etablissemang. Det är en lunchrestaurang öronmärkt åt Knoddarna och hängivet utvecklandet av deras delikata smaklökar, som hittills endast tränats på bröstmjölk och flera sorters ersättning (samt på senare tid en hel del leksaker och katthår).

Ännu så länge är A-la-carte-menyn ganska begränsad. Vi satsar på ett smalt och i stort sett vegetariskt utbud där kvalitet och hemma-hos-känsla står i främsta rummet. Inredningen består av två sitters och Knoddarnas respektive dukning utgörs av varsina hjälplöst nedkladdade hakklappar, teskedar och blommiga porslinsfat. Serveringspersonalen har gått internationellt erkända kurser i att gapa stort, låtsasäta puré och säga "Mmmmm, vad gott!". Här följer några utlåtanden om de kulinariska storverken:

Ekologisk havregröt: ★★★ "Från början kunde vi inte ge mer än en stjärna till denna anskrämliga gegga, men det berodde på att kockarna hade det dåliga omdömet att blanda ut pulvret med vatten. Efter att vi påpekat detta pinsamma misstag med skrik och kväljningar gjorde köket helt om och blandade ut med ersättning. Det var ett lyft och havregröten är numera ett acceptabelt inslag i middagen."

Potatismos: ★ "Vi vet faktiskt inte hur man kan göra potatis så här osmaklig. Kanske var det stavmixerns fel, men konsistensen påminde om tapetklister. Vi hoppas att vi ska slippa se denna sörja mer på våra tallrikar."

Ärtpuré: ✘ "Tyvärr kan vi inte ge någon stjärna alls till ärtpurén! Det här var restaurangens absoluta lågvattenmärke, och vi kan överhuvudtaget inte begripa hur man kan försöka erbjuda oss något som har någon som helst tilltsymmelse till fast konsistens. Vi är faktiskt bara 4 månader gamla. Nog för att det tog lång tid att göra - det var ändå vedervärdigt!"

Linspuré: ★★ "Det är spännande med de här exotiska smakerna, även om köket har en bit kvar att gå innan de bemästrat baljväxternas tillagning. Att det skulle vara oerhört nyttigt är inget argument att bara stoppa i sig. Vi kan tänka oss att fortsätta testa de här rätterna, förutsatt att man tar vår kritik på allvar och gör linspurén till en fröjd både för öga och mun."

Päronpuré: ★★★★★ "Aah, det här är det givna efterrätten på alla mer eller mindre lyckade huvudmål, och också restaurangens pärla. Päronpurén gör det nästan mödan värt att kämpa sig igenom vad som än bjuds (utom ärtpurén). Vi föreslår därför att restaurangen avvecklar alla rätter utom päronpurén. Mjölken och päronpurén!"