Tema Knodd År 1: Bad

Det fanns en tid när Knoddarna utan större problem kunde bada i diskhon. Förvisso var badandet en enklare affär på det viset, en minimal mängd vatten och en ytterst begränsad yta tarvades. Å andra sidan krävdes en helt annan aktivitet av oss, med hållande, lyftande, bärande och oroande. Under i princip varje dag av Knoddarnas liv har vi sett till att de kommit i kontakt med vårt andra element. Kärleken till vatten måste kanske ändå vara av typen finare present att ge någon.

Knoddarna har utöver diskhon badat i handfat (det gör de fortfarande när blöjan inte håller inne vad den lovar att den ska hålla inne), i olika sorters baljor och liknande behållare, i duschkabiner, i bassänger, i badkar, i uppblåsbar pool och nu vid ett års ålder, i insjö. Ännu finns en del att beta av - havet (skam att säga), åar, skogstjärnar, yacuzzi, fontäner, champagne... men som de säger, Knoddarna är korta - livet är långt.

En typisk Knoddreaktion på att hamna i vatten är utstötande av ett djupt [ooooh] och sedan kanske något glädjevrål och därefter några sekunders vilt plaskande, den obligatoriska påföljande kallsupen och kippande efter andan med beskyllande blick mot den som för stunden övervakar badet. Först därefter kan det lugna ned sig en smula med gammal god lek-i-vatten.

Sommarbadandets och familjepicknickandets era har alltså inletts, komplett med praktiska filtar, solhattar, kylväskor och sand mellan tårna (och i blöjan; blöjorna verkar specialdesignade för att fånga upp maximal andel sand på minsta möjliga tid). Och den som någonsin tvivlade på vårt ursprung som strandlevande apor rekommenderas ett studiebesök på valfri familjevänlig strand en solig junidag. Det är ett underbart lufsande, lekande, frustande, slappande, ätande, kelande av tjocka, smala, korta, långa, bleka, bruna, gamla och unga som för tankarna till sjölejonkolonierna på Galapagos. Närmre vårt ursprung än så kommer vi inte.