Tema Knodd År 1: Mat

När man idag betraktar Knoddarna indränkta i kikärtsgryta eller helkroppsdekorerade med banan-äppelmos-yoghurt-efterrätt kan det vara svårt att dra sig till minnes den där första tiden när man med darrande händer försökte lura i Knoddarna spädbarnsvällingen medelst specialdesignad kopp (för övrigt vårt kanske minst meningsfulla inköp). Knoddarna har kommit långt i ätandets ädla konster och halva frysen tillägnas deras små fryspåsar med portioner, tilltugg, smakberikare och efterrätter. Det är ett pinsamt faktum att Knoddarna äter bra mycket bättre än vi och vi har inte alls för avsikt att hörsamma BVC's råd att de ska få äta samma sak som resten av familjen. På daglig basis avundas vi Knoddarnas måltider och inte minst deras härliga desserter.

Vätska är ett kapitel för sig. Knodd S dricker gärna, men alltid för fort, även om hon verkar tycka det är roligt att sätta i halsen. Knodd T tycker inte alls om vatten och klipper hellre till vattenflaskan än använder den. Katten Preben dricker vatten ur toaletten, golvbrunnen i duschen, disken och svabbhinken, men han har annars inte med den här texten att göra.

I vår iver att spara tid har emellertid Palla-upp-principen (PUP) varit vägledande, vilket dessvärre inneburit att Knoddarnas rent individuella äta-själv-träning blivit eftersatt. De försöker förvisso kompensera för detta genom att stoppa i sig exempelvis kattsand, damm, kylskåpsdörrar, trösklar, DVD-fodral, mamma, Jonas Gardells samlade verk, mockasiner, mobiltelefoner, plånböcker och sten. Det ger en alternativ sorts stil och etikett än den som Ebba von Sydow förespråkar, och troligen en bra mycket sundare sådan.

Knoddarna har nu passerat sin första födelsedag efter själva födelsen och därmed fått äta tårta för första gången. Det gick med nöd och näppe ned och de hade troligen föredragit palsternackaspetsad hockeyfilé istället. En sak finns dock kvar från spädbarnsmånaderna, en ännu obruten tradition från BB. Inte en dag utan välling, även om den nu är fullkornsbaserad och även om Knoddarna numera sköter hållandet själva. The Välling Moment infaller morgon och kväll - då återgår Knoddarna till det zenbuddistiska lugn de kunde ha när de var riktigt små. Och även om de då kan äta själva, händer det att vi har dem i famnen ändå, som vore de två tvärhänder höga och immobila igen. Då får vi del i spädbarnslugnet efter en vanligtvis hektisk ettåringsdag.