Språka på knoddokratiska

Borta är de konsonantlösa gallskriken och de osammanhängande lätena. Eller borta är de förstås inte, men väl uppblandade med saker som faktiskt påminner om fraser och ord som ingår i något av människan talade språk. Om det är svenska är fortfarande en öppen fråga, inte sällan låter knoddarnas språkmelodi som ett hopkok av thailändska, kurdiska och industriljud.

Knoddarna har sedan en tid härmat ljud och det är uppenbart att de är betydligt mer uppmärksamma på sin omvärld än vi vuxna som lärt oss filtrera bort onödigheter som mopeder, arga bilister och gatuförsäljare (förbanne dem! inte ens barnvagnsföräldrar får vara ifred!). Knoddarna hör allt och härmar det mesta. Katter låter [maaaa], hundar låter [wff], stavmixern låter [bwww] och kyrkklockor låter [beiii - beiii]. Ibland härmar de våra ord också, igår utbrast Knodd 1 högt och mycket tydligt [baaaajjjjjssss] på skötbordet. Ett nyttigt och dagligen återkommande ord.

Det är dock inte bara härmande Knoddarna sysslar med. De kan sätta ihop egna ord också. För några veckor sedan tittade Knodd 2 allvarligt på oss och sa: [döda mamma]. (Någon mer som ser Danny Lloyd med kniven i hand i The Shining... red-rum, red-rum...?) Och när Knodd 2 tillfrågades vem som var hennes favoritkung (? ja, vi leker tydligen rojalistiska lekar) pekade hon på vår nu levande kung och sa: [shupe shupe shupa]. Alltså: Shupe Shupe Shupa XVI Bernadotte.

Knoddarnas intressen har också börjat utkristalliseras. Knodd 1 tycker om att sjunga, och favoriten just nu är Gene Vincents gamla dänga Be-Bop-A-Lula, reducerad till [bii-bopp-bii] i Knoddtappning. Knodd 2 föredrar att högläsa ur böcker, fem sidor i taget och ofta upp-och-ned: [kwaa kwaa kwaa, kwaa, kwaa kwaa].