Knoddarna, halvårsrapport

September 2007, månaden som försvann. I takt med Knoddarnas utveckling får man mindre och mindre tid att kåsera kring dem. Detta skyller vi förstås på Knoddarna själva, som inte visar någon som helst hänsyn till våra litterära ambitioner. September var också månaden då kameran gick sönder och åkte på reparation. Plötsligt frigjordes oerhörda mängder tid och datorkraft när fotosorterandet kunde ta en paus. Det finns inga bilder på Knoddarna från september 2007. Eller jo, hundratals, men inte några som vi tagit.

Knoddarnas halvårsrapport innehåller några delar som är värda att lyfta fram.

§1. 2xUpprättgående
Bägge Knoddarna är nu upprättgående, som regel åt varsitt håll eller ovanpå varandra. De kan nu exempelvis ta sig fram för egen maskin i matbutiken vilket lockar alla åskådare till leenden och små ojanden - ända tills man hamnar i kön och samma söta Knoddar orsakar grava förseningar i betalningsförfarandet.

§2. Konstintresse
Numera är det inte bara musik och primitiv dans som roar Knoddarna. De första obligatoriska streck/prick-kritteckningarna är producerade och distribuerade. Dansen har utvecklats till att nu inkludera ringdans, piruett, tvåfotshambo och armar-uppåt-böj. Bland favoriterna kan nämnas Bolibompaslingan (som utgör hela barnprogramsupplevelsen; resten är helt ointressant), Prayer for the Weekend av The Ark och Skyscraper av Bad Religion. Andra intressen som är i uppvaknande inkluderar pantomim, origami, gitarrspel och ultravåld.

§3. Låsfetisch och mobilofobi
Vardagen är förstås full av smådetaljer som både förgyller och förskräcker. Två kan nämnas här. Knodd 1 har sedan en vecka sprungit runt med alla nyckelknippor hon kunnat hitta för att sedan försöka låsa/låsa upp alla lägenhetens dörrar. Detta sker under djup koncentration och är uppenbarligen väldigt viktigt. Freud hade säkert haft ett och annat att säga om det, men så var Freud sjuk i huvudet också. Knodd 2 har sedan samma vecka utvecklat en ordentlig skräck för vissa mobilsignaler. Min privata mobil är helt okej, men min jobbmobil förknippas med skräck och ångest (vänta nu! - så där reagerar ju jag också...).