Välkommen till den officiella WKC 2008-sajten! Här bjuds på nyheter, insick-reportage och alla de härliga surround-events som hör till varje vinterkräksjuka av europeisk standard.
I år står duellen som vanligt mellan:
Familjen Oss vs Virusjävlarna
Tävlingen i sammandrag:
Startdatum: 17 december 2008
Slutdatum: 23 december 2008
Slutgiltig ställning (Familjen Oss - Virusjävlarna): 9–12
Antal maskintvättar: 15
Antal torktumlarpass: 7
Totalt antal insjuknade deltagare: 3+1
Totalt antal handspritflaskor förbrukade: 2
Totalt antal toa/hushållspappersrullar förbrukade: skojaru? Inklusive de som kattjäveln rivit sönder?
Totalt antal jular hotade av cupen: 1
Klassiskt cupcitat: "HUÄÄÄÄÄKKKåååå fyfan fyfan fyfaaaAAÄÄÄÄKKHH"...
Tävlingsreferat (komplett):
17 december 2008
Efter en heldagsjour på kooperativet kom Knoddpappan och Knodd S hem med Virusjävlarna och cupen kunde invigas under storslagna former under parollen: "Ja haj ont i maagen!" strax innan läggning. Därefter dröjde det bara en dryg timme innan domaren Jävla Gud kunde blåsa igång Winter Kräksjuka Cup 2008.
0–1 (20:30) - Knodd S kräktes ned säng, kudde, golv, matta, sig, snuttar och lite filt.
1–1 (20:50) - Innan Knoddpappan hunnit styra upp efter Virusjävlarnas ledningspoäng var det dags igen, men denna gång var hinken förberedd.
2–1 (22:15) - Knoddpappan redo med hink igen. Situationen kändes under kontroll.
2–2 (23:35) - Vid blöjbyte överrumplades Knoddpappan och Knoddmamman. Ombyte sängkläder och snuttar.
18 december 2008
2–3 (06:25) - Överraskande nedbajsning av säng och snutte. Massiv decinficeringskampanj.
3–3 (07:45) - Kräks i hink; äntligen på rätt köl igen.
4–3 (14:25) - Lite vällingkräks i hink (laget Familjens läkare hade ännu inte utfärdat sitt non-laktos-direktiv).
4–4 (16:40) - Impulskräks på toagolv, kläder och handdukar behov av sanering. Knodd S i badpoolen.
4–5 (16:50) - Bajs i badpoolen. Tumultartade scener på läktaren.
5–5 (22:30) - Kräks i hink vid blöjbyte. Lag Familjen Oss förberedda denna gång.
19 december 2008
6–5 (natten) - Kräks i hink trots abrupt uppvaknande.
6–6 (07:20) - Frukostvälling vände i magen på Knodd S; kudde och Rockhare drabbade. Konsultering av Sjukvårdsupplysningen.
6–7 (07:55) - Under konsultering kräks i (vår) säng. Härefter high-science Resorbkur.
7–7 (14:15) - Knodd T ansluter sig till tävlingen. Kräks i hink efter middagssömn.
7–8 (14:50) - Knodd T kräks vid Anki på TV'n: Kudde, pläd, snuttar, kläder och golv. Pådrag i depån.
7–9 (16:10) - Knodd T kräks vid Anki igen; filt. Virusjävlarna har övertaget.
8–9 (16:45) - Knodd S kräks majsvälling i hink under konsultering med Sjukvårdsupplysning (igen). Härefter strikt laktosförbud.
8–10 (23:05) - Knoddpappan ansluter sig till tävlingen och premiärkräks. Kampen hårdnar.
20–21 december 2008
Härefter blåstes (efter Knoddpappans nattrunda) time-out i tävlingen och det diskuterades livligt om Virusjävlarna gått segrande ur striden eller inte. Lag Familjen Oss deklarerade att de var beredda att kasta in handduken för i år. Knodd S och T och Knoddpappan fick vila i båset medan förhandlingarna fortgick med en frenetiskt hygienisk Knoddmamma. Julen omplanerades och alla förberedde sig för prisutdelning.
22 december 2008
9–11 (22:35) - Knodd S kräks igen. Genom blixtsnabb hinkutryckning räddas situationen, men tävlingen tycks vara igång igen.
23 december 2008
9–12 (22:20) - Knodd S kräks ned köksgolv. Härmed vädjar lag Familjen Oss till huvuddomarna på sjukvårdsupplysningen som beslutar att de senaste två dygnen är eftersviter av Winter Kräksjuka. Poängen för Virusjävlarna kvarstår, men tävlingarna avbryts. Julen räddad med nöd och näppe, men Virusjävlarna segrare på poäng.
måndag, december 22, 2008
lördag, september 27, 2008
Gonattrutiner
Vi har kommit till insikt om att vi inte har de lugnaste knoddarna i världen. På vår gård bor det en jämnåring vars mest kraftfulla utlevelse är att himla med ögonen. Det var nog när vi lärde känna henne som vi insåg att våra två tyfoner inte nödvändigtvis är förlagan för alla andra knoddar. Men lika storartat vildvittriga som de kan vara på dagen, lika stillsamt rofyllda är de om natten – det är kanske helt naturligt att de går in i en närmast vampyrisk dvala efter en hel dags totalt utlevande.
Men sedan är vi Knoddvårdare också invigda i Metodernas innersta allraheligaste mysterier (något man egentligen inte får tala högt om eftersom den vidskepliga omvärlden med BVC's inkvisitörer i täten fortfarande utgår från att vi är barnplågande sektister) och har arbetat hårt i alla två och ett halvt år för att säkra Knoddarnas livsnödvändiga rast/vila. Med osannolikt bra resultat ta i trä ta i trä!
Rutinerna är löjligt enkla egentligen, så enkla att Knoddarna själva valt att utveckla några egna måsten som numera bakats ihop till en sammanhållen gonattprocedur. Gonattrutinen präglas av lika delar gullegull, kontaktsport och preussisk disciplin. I sammandrag ser våra kvällar ut på följande vis:
Steg 1. Bompa på TV, alternativt Antti (Anki och Pyret) om den redan rullar på DVD'n. Plats vardagsrummet, Knoddmattan. Klädsel valfri (eller inte klädsel alls). Alternativa tillval möjliga, som bada, iiita eller slåss.
Steg 2. Enning. Välling på klockslaget halv sju. Blå pip till Knodd T, ååsa pip till Knodd S. Inte för varmt, inte för kallt. Plats Knoddmattan, alternativt soffan, inte sällan exakt samma plats med slagsmål som följd. Syfte med välling: Komma ner i varv, mental förberedelse för läggning, bukfylla inför tolvtimmarsdvalan.
Steg 3. Borsta tänderna. Kampsport. Vanligen dagens sista våldsamma upplopp. Plats valfri, som regel där man till slut lyckas fånga in/brotta ned Knodden. Bra att ha: Öronproppar, ansiktsskydd, tålmodiga grannar.
Steg 4. Pyjamas. Kan ske av rena farten i anslutning till våldsamheterna under steg 3. Ibland riktigt trevligt. En tid för försoning och förlåtelse.
Steg 5. Gonatt till Allt™. Knodd T vanligen hos Knoddpappan, Knodd S hos Knoddmamman. Tillvägagångssättet är vanligen att bära runt Knodd i lägenhet och säga gonatt till saker på vägen: Stjärnan från indiska, storlampan (som de alltid klappar till för hårt), fläkten (som de alltid ska sätta på), den andra fläkten (som aldrig är ikopplad, vilket de alltid kommenterar), Gollumstatyn, Olof (palmen, Knodd T pekar varje kväll, undantagslöst, på jorden i krukan och frågar: "Va de?"), Mammans skor, Knoddarnas skor, den avbrutna antennen som hamnat bakom radion i köket, Mammans mat (fast det är Pappans också) och Preben (katten) om man råkar springa på honom (ryggpuss är populärt nu). Ändstation Knoddrummet.
Steg 6. Closure. Stänga alla dörrar med full kraft, släcka alla lampor. Taklampan ska släckas med fötterna. Bägge Knoddar måste släcka alla lampor, det vill säga släcka, tända, släcka igen. Preben ska jagas ut om han vågat sig in. Stolar ska ställas upp. Skärmen mellan sängarna ska fram, lådan med klossar måste aktas.
Steg 7. Symbolkonflikt. Bägge Knoddarna ska klänga på varandras sängar till den andra Knoddens förtret.
Steg 8. Eventuellt någon sång (John Blund av hävd). Ett tag skulle man rita låtsasplåster i bläck på ovansidan av bägge händerna, bägge Knoddarna. Alternativt räcker gonattpuss, ibland pussvägran också. Det är först nu som Knoddarna börjar uppvisa faktiska tecken på trötthet.
Steg 9. Gonattet. Ut ur rummet. Ta med Preben när han smitit in igen.
Steg 10. Mellan en och fyrtiofem minuters prat- och sångstund i varsin säng, för sig själva. Ibland en sista konflikt om den ena Knodden är tröttare än den pratglada. Därefter dvala.
Jämfört med andra knoddar vi studerat har vi förstått att vi har en skamligt enkel och smidig gonattning och natt. I våra ögon är detta gudomlig rättvisa.
Men sedan är vi Knoddvårdare också invigda i Metodernas innersta allraheligaste mysterier (något man egentligen inte får tala högt om eftersom den vidskepliga omvärlden med BVC's inkvisitörer i täten fortfarande utgår från att vi är barnplågande sektister) och har arbetat hårt i alla två och ett halvt år för att säkra Knoddarnas livsnödvändiga rast/vila. Med osannolikt bra resultat ta i trä ta i trä!
Rutinerna är löjligt enkla egentligen, så enkla att Knoddarna själva valt att utveckla några egna måsten som numera bakats ihop till en sammanhållen gonattprocedur. Gonattrutinen präglas av lika delar gullegull, kontaktsport och preussisk disciplin. I sammandrag ser våra kvällar ut på följande vis:
Steg 1. Bompa på TV, alternativt Antti (Anki och Pyret) om den redan rullar på DVD'n. Plats vardagsrummet, Knoddmattan. Klädsel valfri (eller inte klädsel alls). Alternativa tillval möjliga, som bada, iiita eller slåss.
Steg 2. Enning. Välling på klockslaget halv sju. Blå pip till Knodd T, ååsa pip till Knodd S. Inte för varmt, inte för kallt. Plats Knoddmattan, alternativt soffan, inte sällan exakt samma plats med slagsmål som följd. Syfte med välling: Komma ner i varv, mental förberedelse för läggning, bukfylla inför tolvtimmarsdvalan.
Steg 3. Borsta tänderna. Kampsport. Vanligen dagens sista våldsamma upplopp. Plats valfri, som regel där man till slut lyckas fånga in/brotta ned Knodden. Bra att ha: Öronproppar, ansiktsskydd, tålmodiga grannar.
Steg 4. Pyjamas. Kan ske av rena farten i anslutning till våldsamheterna under steg 3. Ibland riktigt trevligt. En tid för försoning och förlåtelse.
Steg 5. Gonatt till Allt™. Knodd T vanligen hos Knoddpappan, Knodd S hos Knoddmamman. Tillvägagångssättet är vanligen att bära runt Knodd i lägenhet och säga gonatt till saker på vägen: Stjärnan från indiska, storlampan (som de alltid klappar till för hårt), fläkten (som de alltid ska sätta på), den andra fläkten (som aldrig är ikopplad, vilket de alltid kommenterar), Gollumstatyn, Olof (palmen, Knodd T pekar varje kväll, undantagslöst, på jorden i krukan och frågar: "Va de?"), Mammans skor, Knoddarnas skor, den avbrutna antennen som hamnat bakom radion i köket, Mammans mat (fast det är Pappans också) och Preben (katten) om man råkar springa på honom (ryggpuss är populärt nu). Ändstation Knoddrummet.
Steg 6. Closure. Stänga alla dörrar med full kraft, släcka alla lampor. Taklampan ska släckas med fötterna. Bägge Knoddar måste släcka alla lampor, det vill säga släcka, tända, släcka igen. Preben ska jagas ut om han vågat sig in. Stolar ska ställas upp. Skärmen mellan sängarna ska fram, lådan med klossar måste aktas.
Steg 7. Symbolkonflikt. Bägge Knoddarna ska klänga på varandras sängar till den andra Knoddens förtret.
Steg 8. Eventuellt någon sång (John Blund av hävd). Ett tag skulle man rita låtsasplåster i bläck på ovansidan av bägge händerna, bägge Knoddarna. Alternativt räcker gonattpuss, ibland pussvägran också. Det är först nu som Knoddarna börjar uppvisa faktiska tecken på trötthet.
Steg 9. Gonattet. Ut ur rummet. Ta med Preben när han smitit in igen.
Steg 10. Mellan en och fyrtiofem minuters prat- och sångstund i varsin säng, för sig själva. Ibland en sista konflikt om den ena Knodden är tröttare än den pratglada. Därefter dvala.
Jämfört med andra knoddar vi studerat har vi förstått att vi har en skamligt enkel och smidig gonattning och natt. I våra ögon är detta gudomlig rättvisa.
måndag, september 22, 2008
Om plåster hos doktorn, och sånt
Hösten är i bistert antågande, och vackert som det ändå är med färgsprakande döende träd och murknande rabatter, är det också sjukdomarnas och de oräkneliga VAB-dagarnas årstid. Redan har man hasat omkring hemma i tubsockorna och sörplat té och tyckt synd om sig själv i förkylningens tecken. Och innerst inne vet man att detta ändå bara är ett förmak till Helvetet när Knoddarnas sjukdomskarusell tar fart på allvar, flitigt understödd av de andra dagisbarnens bombmattor av baciller.
Den gångna natten hostade sig Knoddarna mycket riktigt genom en hel natt, samtidigt som Knoddmamman började resignera för en alldeles egen förkylning. Knodd S hade dessutom ett spännande biljud i strupen som påminde om när man håller ut en liten pappersbit ur sidorutan på bilen på motorvägen. Alltså, upp före tuppen, logga in on the internet that never sleeps och hugg två tider på barnakuten innan Västsveriges alla andra småarnsföräldrar gör det. Snabbast uppkoppling vinner!
Knoddarna tycker att doktorn är väldigt fascinerande, men helt klart inte att lita på. Detta är en mycket sund inställning som vi gärna uppmuntrar och hoppas de tar med sig i livet. Men de härdar ut all misstänksamheten och oron, för de vet, att där bakom Dotton finns ett helt ark med klistermärken, och att det är egentligen detta som är den verkliga anledningen till att man pallrar sig iväg till akuten. Knodd T valde "Bajse", förstås, och Knodd S valde otippat "Bajses" bäste kompis "Ninne Pitt".
Den gångna natten hostade sig Knoddarna mycket riktigt genom en hel natt, samtidigt som Knoddmamman började resignera för en alldeles egen förkylning. Knodd S hade dessutom ett spännande biljud i strupen som påminde om när man håller ut en liten pappersbit ur sidorutan på bilen på motorvägen. Alltså, upp före tuppen, logga in on the internet that never sleeps och hugg två tider på barnakuten innan Västsveriges alla andra småarnsföräldrar gör det. Snabbast uppkoppling vinner!
Knoddarna tycker att doktorn är väldigt fascinerande, men helt klart inte att lita på. Detta är en mycket sund inställning som vi gärna uppmuntrar och hoppas de tar med sig i livet. Men de härdar ut all misstänksamheten och oron, för de vet, att där bakom Dotton finns ett helt ark med klistermärken, och att det är egentligen detta som är den verkliga anledningen till att man pallrar sig iväg till akuten. Knodd T valde "Bajse", förstås, och Knodd S valde otippat "Bajses" bäste kompis "Ninne Pitt".
Bajse™ och Ninne Pitt™Det måste ju anses som ett smärre mirakel, men klistermärkena satt faktiskt kvar hela den tolv minuter långa promenaden hem. Sedan företog sig Knodd T en vildmarkssafari in i rhododendronbuskaget vid soprummet och "Bajse" var förlorad! Detta upptäcktes emellertid inte förrän hon låg raklång på hallbordet – och hon tog förlusten med ett stoiskt lugn. Av ren solidaritet rök Knodd S's "Ninne Pitt" all världens väg i samband med vindruveätandet efter maten. Knoddarna tycks alltså ha förlikat sig med ordstävet lätt fånget, lätt förgånget. Det – utöver hostmeducin för sjutti spänn – är ingen dålig utdelning på ett besök hos Dotton!
torsdag, augusti 28, 2008
2 x 2 – och bloggar som dör
Det gör ont när bloggar brister, kunde Boye ha kvädat, om hon hört till våra dagar. Icke desto mindre har Knoddblogg legat i vall sedan maj. Mellan då och nu kom (i kronologisk ordning) Knoddarnas 2-årsdag, farfarmorsfirande i Dalsland, knoddfest i Värmland, dagisföräldragardenparty (knoddfritt), dagisnedstängning (semester alltså, inte kackerlackor eller något sådant), hårdrocksfestival, utomsocknes besök (knoddtillskott i lägenheten två helger i rad, a.k.a. stålbad), en vecka i Värmländska skogarna (blinningar, getingar, mygg, i den ordningen), knoddvecka hos mormor, mer festival, båtsafari med morfar och Inna-Inna, jobb/dagisuppstart och hantverkshelg. Knoddarna med support har med andra ord haft att göra i sommar och datorn har mest stått i viloläge.
Inkapabel förstås att redogöra för den närmast geotekniska förändring som Knoddarna genomgått en bit in på andra leverneåret har jag här valt att bara lyfta fram några axplock. Jag ber att få återkomma med tillbakablickar i kommande fallstudier av Knoddarna och deras tillvaro.
Axplock #1: Tåg på väg mot Dalsland. Knodd S tittar bekymrat på sin hand och bockar av finger efter finger. Hon tvekar länge mellan pekfingret och tummen, tittar vädjande på Mamman. "Dä!" Där, där borde det sitta ett finger till. Det ser man ju!
Axplock #2: Lägenheten, Knoddrummet. Knodd T och Knodd S vevar vilt med kritor och lyckas emellanåt träffa något av de många papprena som ligger på bordet. Prickar, streck, kaos i krita. "Vad är det för något?" Knoddar stannar upp. "Onn!" Orm. Alltid orm. De ritar bara orm.
Axplock #3: Lägenheten, vardagsrummet. Knodd S tar ned telefonen, trycker den mot örat och börjar föra en konversation med mormor, som i hennes värld alltid finns i andra änden så fort man lyfter luren: "Hej momo! Eba? Oj oj oj! Ejdå!".
Axplock #4: Var som helst. Knoddarna kan nu namnge de flesta av sina närmaste släktingar, varav somliga förvånande nog visat sig vara japanska mangaseriefigurer. Utan inbördes ordning består Knoddarnas släkt av Nisah, Mangshu, Tattanin, Assann, Pippi, Pätti, Hään, Inna-Inna, Päh och Danne. Släktingar med väldigt krångliga namn eller sämre besöksfrekvens heter fortfarande "Jaa?".
Inkapabel förstås att redogöra för den närmast geotekniska förändring som Knoddarna genomgått en bit in på andra leverneåret har jag här valt att bara lyfta fram några axplock. Jag ber att få återkomma med tillbakablickar i kommande fallstudier av Knoddarna och deras tillvaro.Axplock #1: Tåg på väg mot Dalsland. Knodd S tittar bekymrat på sin hand och bockar av finger efter finger. Hon tvekar länge mellan pekfingret och tummen, tittar vädjande på Mamman. "Dä!" Där, där borde det sitta ett finger till. Det ser man ju!
Axplock #2: Lägenheten, Knoddrummet. Knodd T och Knodd S vevar vilt med kritor och lyckas emellanåt träffa något av de många papprena som ligger på bordet. Prickar, streck, kaos i krita. "Vad är det för något?" Knoddar stannar upp. "Onn!" Orm. Alltid orm. De ritar bara orm.
Axplock #3: Lägenheten, vardagsrummet. Knodd S tar ned telefonen, trycker den mot örat och börjar föra en konversation med mormor, som i hennes värld alltid finns i andra änden så fort man lyfter luren: "Hej momo! Eba? Oj oj oj! Ejdå!".
Axplock #4: Var som helst. Knoddarna kan nu namnge de flesta av sina närmaste släktingar, varav somliga förvånande nog visat sig vara japanska mangaseriefigurer. Utan inbördes ordning består Knoddarnas släkt av Nisah, Mangshu, Tattanin, Assann, Pippi, Pätti, Hään, Inna-Inna, Päh och Danne. Släktingar med väldigt krångliga namn eller sämre besöksfrekvens heter fortfarande "Jaa?".
fredag, maj 23, 2008
Hej då maoa!
Vissa inlägg är svårare än andra att skriva, och här kommer ett som tagit tre dagar att påbörja – tillika Knoddbloggens i särklass allvarligaste hittills! Flitiga läsare av systerbloggen OttoPippi samt de närmast sörjande vet redan att familjens äldstekatt Zorra Isolde sökt sig till nya jaktmarker, eller snarare nya varma element och soffhörn och plädhögar i den där blötmatsbemängda och stillsamma katthimlen där Søren bor och där lådan alltid är fräsch! Hon efterlämnar förkrossad matte/husse, två småapor och en liten Preben.
Men Zorra har verkligen gjort sitt här nere i Jämmerdalen och är väl värd vilan efter tretton och ett halvt år. Masthuggets sexuellt frigjorda kattkollektiv lyckades skapa en oerhört klok och snäll katt som blev slagpåse/kamrat åt Linnéstadens skräck Søren Jansson och – när han gick ur tiden – uppfostrare och standin-mamma åt Örebrofödde abbessiniern Preben. Utöver detta var hon ett underbart tillskott som benvärmare i TV-soffan, extraputs när man kom hem lortig, tröst i de där ledsna stunderna och bara väldigt söt att titta på.
Katter har som bekant nio liv och i avsaknad på intresse för friluftsliv och äventyrligheter brände Zorra sina på diverse åkommor och sjukdomar på ålderns höst. Men det var också nu hon genomförde sitt sista stordåd i livet och blev kattmentor åt Knoddarna. Från dag 1 när Knoddarna kom från US uppvisade Zorra ett löjligt stort tålamod som höll i sig genom Knoddarnas första två år, trots idogt pälsryckande, öronpetande, bortknuffande och avgrundsvrålande. När Preben flydde stannade Zorra – kanske av mod, kanske av lathet, oklart vad – men effekten blev densamma: Knoddarna lärde sig hur man pratar med och klappar en maoa! Alla djur som senare i livet kommer att behandlas väl av Knoddarna i någon form har Zorra att tacka för det.
I vår familj arbetar vi som regel i par – två vuxna, två Knoddar, två katter. Nu är vi försvagade och tomrummet är väldigt stort och sorgset. Innan Knoddarna gick till dagis i tisdags när vi skulle ta Zorra till veterinären gjorde vi en poäng av att de tre fick säga hej då på riktigt. Tvååringar är emellertid osannolikt anpassningsbara och har redan accepterat att Zorra "har åkt boppa med bussen", men avskedet kändes riktigt bra för oss vuxna som är mer lagda åt att bädda ned oss i nostalgiska ledsamheter. Knoddarna kommer inte aktivt minnas sin första katt, men hennes arv är redan inpräglat i deras sätt. Tack för det Zorra, och adjö adjö adjö, älskade katt!
Men Zorra har verkligen gjort sitt här nere i Jämmerdalen och är väl värd vilan efter tretton och ett halvt år. Masthuggets sexuellt frigjorda kattkollektiv lyckades skapa en oerhört klok och snäll katt som blev slagpåse/kamrat åt Linnéstadens skräck Søren Jansson och – när han gick ur tiden – uppfostrare och standin-mamma åt Örebrofödde abbessiniern Preben. Utöver detta var hon ett underbart tillskott som benvärmare i TV-soffan, extraputs när man kom hem lortig, tröst i de där ledsna stunderna och bara väldigt söt att titta på.
Katter har som bekant nio liv och i avsaknad på intresse för friluftsliv och äventyrligheter brände Zorra sina på diverse åkommor och sjukdomar på ålderns höst. Men det var också nu hon genomförde sitt sista stordåd i livet och blev kattmentor åt Knoddarna. Från dag 1 när Knoddarna kom från US uppvisade Zorra ett löjligt stort tålamod som höll i sig genom Knoddarnas första två år, trots idogt pälsryckande, öronpetande, bortknuffande och avgrundsvrålande. När Preben flydde stannade Zorra – kanske av mod, kanske av lathet, oklart vad – men effekten blev densamma: Knoddarna lärde sig hur man pratar med och klappar en maoa! Alla djur som senare i livet kommer att behandlas väl av Knoddarna i någon form har Zorra att tacka för det.I vår familj arbetar vi som regel i par – två vuxna, två Knoddar, två katter. Nu är vi försvagade och tomrummet är väldigt stort och sorgset. Innan Knoddarna gick till dagis i tisdags när vi skulle ta Zorra till veterinären gjorde vi en poäng av att de tre fick säga hej då på riktigt. Tvååringar är emellertid osannolikt anpassningsbara och har redan accepterat att Zorra "har åkt boppa med bussen", men avskedet kändes riktigt bra för oss vuxna som är mer lagda åt att bädda ned oss i nostalgiska ledsamheter. Knoddarna kommer inte aktivt minnas sin första katt, men hennes arv är redan inpräglat i deras sätt. Tack för det Zorra, och adjö adjö adjö, älskade katt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
