In i radioskuggan

Om inte Knoddarna kommer till berget, får berget komma till Knoddarna. Eller tvärtom! Deras envishet till trots måste gränsen dras någonstans, och till slut måste de hålla till godo med sommarvärme, snarare än kroppsvärme. Det är dags för Knoddarnas intåg i den blåsiga och bländande världen. Därmed unnade vi oss den i sammanhanget kanske inte helt vanliga lyxen att promenera till förlossningen. För varje steg genom trädgårdsföreningen rörde vi oss allt längre in i den djupa radioskugga som kännetecknar barnafödande. Någonstans, någongång, där ute på andra sidan the Dark Side of the Moon, dyker vi upp igen - med nya passagerare som vi hittat på vägen. Då försöker vi åter att anropa Jorden.

I Tvillingarnas tecken

Det är en händelse som ser ut som en tanke, att Knoddarna klarade av att klamra sig fast där inne, hela vägen till och förbi den 21 maj, rakt in i Tvillingarnas tecken. En snabb sökning på nätets uppsjö av mer eller mindre suspekta horoskopsidor ger de nödvändiga nyckelorden: Självsäkra, livliga, hyperaktiva, smarta, Castor och Pollux, ogillar regelbundna vanor (aj då!), Merkurius, ärtor, söndag, Clint Eastwood, torsdag, morötter, Errol Flynn, gul och lavendel.

Att dessa två fenomen - Knoddar och Gemini - sammanfaller är givetvis bara ett led till i vårt gemensamma och minutiöst planerade projekt Rational Parenting, och alls inte resultat av någon slump eller ödes nyck. Än så länge förefaller projektet avlöpa i enlighet med i förhand uppställd prognos, utöver att deadline behövts förskjutas något. Vi bedömer dock att detta endast på ringa sätt kommer att påverka slutprodukterna.

Sanningens ord i nionde

Enligt alla domedagsprofetior och statistiska förhandstips borde Knoddarna ha kommit vid det här laget, vilket de dock inte behagat göra. Glatt tumlar de vidare i sin allt trängre delade etta och alla de krämpor och obehag som vi hittills sluppit gör nu bejublad entré på slutspurten. Dessa våndor kantas av kommentarer som tämligen väl fångar stämningen de här sista dagarna.

Kamrat ringer på mobil, glad: "Hallåå, hur är det med dig?"
Mamma, mindre glad: "Jag är gravid!"

När det vi trodde var latensfasens förvärkar var inne på sin fjärde vecka utbrister hon:

"Men min molande mensvärk blir det aldrig några barn av!!"

och...

"Livmodern ropar varg, tycker jag!"

Men det är inte bara elände. När det visar sig nästan omöjligt att sitta i bilen på ett smärtfritt sätt, och vi fnissar åt det absurda i situationen, påstår hon oväntat följande:

"Jag ska skratta mig genom hela förlossningen!"

Visst! Den sista tiden har Vänsterknodden dessutom börjat ligga an mot nerverna i ljumsken. Detta orsakar väldig och plötslig smärta i alla manövrar som inbegriper mer rörelse än att hasa sig fram. Därav detta spontana - och lätt barnförbjudna - utrop när vi försökte forcera trapporna till lägenheten, en utmaning jämförbar med sista etappen till Mount Everests topp:

"Aaj! Jag ska aldrig mer sära på benen!!!"

Tio äckliga ord

Det är ett välkänt faktum att småbarnsföräldrar utvecklar ett mentalt immunsystem mot allt som är äckligt. Det är givetvis en form av existentiellt självförsvar utan vilken ett liv med knoddar skulle bli, om inte outhärdligt, så åtminstone betydligt mer komplicerat. Men trots att det kan vara praktiskt att hemvant kunna jonglera blöjor med fyllning eller utan anstymmelse till rörelse acceptera magsafter som rinner nedför korsryggen, borde vissa saker få förbli äckliga. Egentligen är det vår plikt att bekämpa tendensen att härdas mot dessa ting och begrepp.

Här följer vår Topp-Tio Äckliga Ord Vi Lärt Oss Under Graviditeten:

10. Fetoskop - En bubblare som tillkom sent. Ordet är faktiskt äckligare än det närliggande Fetoskopi. Ordet är inte bara lite äckligt, det är lite roligt också.
9. Barnbeck - Kanske ett förutsägbart val; äckligheten ligger i den sluga kombinationen mellan det trevliga ordet barn och det betydligt äckligare beck.
8. Åderbråck - Två ganska äckliga ord som tillsammans bildar en milt vämjelig konstellation.
7. Bäckenbotten - Ett av många ouppmärksammat äckligt ord, men om man formulerar sig så här: Om du kommer hem och hittar en bäckenbotten i badkaret - hur äckligt är inte det?
6. Mogen livmodertapp - Hur kan fyra så oskyldiga ord i rad bilda en så vedervärdig svit?
5. Framfall - Vid en första anblick misstas ordet lätt för ett företagsnamn, men det är det verkligen inte. Det kan till och med låta lite positivt; men när man väl fått fenomenet förklarat för sig kommer man aldrig betrakta det ordet på samma sätt igen.
4. Glatt muskulatur - Hur mycket måste vi veta hur våra insidor ser ut, vi som inte måste klara medicinartentorna? Vem vill veta att vi alla egentligen bara består av fläskkotletter och köttfärs?
3. Kvaddlar - Det spelar ingen roll om de är sterila eller inte - bara en djupt störd människa kan ha kommit på idén att döpa en smärtlindringsmetod (?) till - kvaddlar.
2. Avslag - Det här är ett ord som man lätt kan acceptera när det gäller mesolitisk kvartsreducering eller till och med ansökan om ett lån - men att använda ordet avslag i korrelation till sin egen kropp - det är sjukt.
1. Slempropp - En klassisk etta, men alltid lika äcklig! Kanske kunde man ha hittat på ett mer poetiskt namn för den tingest vars uppdykande ofta förkunnar att de små är på väg. Men icke! Mig kommer de aldrig övertyga om att slemproppen är något bra och nyttigt.

Vad är en Knodd?

En människa går igenom så många stadier och faser under sin första tid, från befrukat ägg till blastocyst och groddskiva till embryo och foster och - plopp - spädbarn och vidare igenom livet på utsidan mot ettårsdagen, två, fem, tio, första fyllan...

En knodd är något helt annat. Det är ett barn, men utan de där medicinska och sociala terminologiska bojorna. En knodd transcenderar begreppen; när man tittar på ett foto av embryot efter 22 dagar och ser en skitglad fraggel, då är det en knodd man ser (se Nilssons klassiker Ett barn blir till, 4e upplagan, sidan 92). När den oändligt tålmodiga barnmorskan får något stressat i blicken vid ultraljudet för att fostret vägrar ligga still och få hjärtljuden registrerade, och man inser att detta blir en bråkig unge - då är det knodden man ser. När barnet har kommit ut, och man fortfarande inte är säker på namn, men det spelar ingen roll eftersom de är något annat än ett namn - då är det knoddens väsen man anar.

Vi ska få två knoddar. På en gång. Eller ja, förhoppningsvis med några minuters mellanrum. Denna blogg handlar om dem, och andra knoddar som kommer deras väg.