Vad hände med Knoddarna?

Den extremt - kanske på gränsen till patologiskt - tålmodige Knoddbloggsbesökaren undrar nog stundom i sitt stilla sinne vad som hände med Knoddarna. Vad gör de nuförtiden? Varför hör de aldrig av sig? Kan de gå på riktigt nu? Eller har de redan fått moppe? Finns de, eller var de bara ett skuggspel skapat av en morbid figur på andra sidan detta mastodontiska och anonyma nätverk som kallas internet?

Visst finns Knoddarna! Och det är inte alls så att inget har hänt i deras liv värt att kåsera om. Men denna bloggs skaparhand har funnit - i likhet med så många andra pappabloggare - att livet med Knoddar är att likställa med en reva i rumtiden där allt annat än blöjbyten och läsandet av samma sagoböcker gång på gång saknar betydelse. Familjen har fastnat i ett kosmiskt skrymsle utanför tid och rum där Knoddarna utvecklas explosionartat, men där världen utanför dundrar förbi bortom vår kontroll och överblick.

Man skulle kunna sammanfatta de 2,5 månader som gått sedan senaste inlägget så här: Spring i benen, flyttat (fjärde våningen utan hiss!), tomteknattedisco, kräks alltid i bilen, Pippi Pippi Pippi Pippi, dansa ramsa sjunga, matvägra ibland, vinterkräksjuka, prata prata, lite bita, förtrots, gå på museum, gå på bio, rutschkana hur kul som helst och inskolning på förskola.

Det kommer säkert komma tillfällen att återkomma till flera av dessa punkter, och några ytterligare. Men nu när den långa föräldralediga tiden till slut lider mot sin ände (vemod!) inser man att man bara har tid för ett fritidsprojekt utöver vardagsbestyren, de obligatoriska jobbmomenten och Knoddplikterna. Eller ett halvt projekt. På sin höjd.

Knoddarna, halvårsrapport

September 2007, månaden som försvann. I takt med Knoddarnas utveckling får man mindre och mindre tid att kåsera kring dem. Detta skyller vi förstås på Knoddarna själva, som inte visar någon som helst hänsyn till våra litterära ambitioner. September var också månaden då kameran gick sönder och åkte på reparation. Plötsligt frigjordes oerhörda mängder tid och datorkraft när fotosorterandet kunde ta en paus. Det finns inga bilder på Knoddarna från september 2007. Eller jo, hundratals, men inte några som vi tagit.

Knoddarnas halvårsrapport innehåller några delar som är värda att lyfta fram.

§1. 2xUpprättgående
Bägge Knoddarna är nu upprättgående, som regel åt varsitt håll eller ovanpå varandra. De kan nu exempelvis ta sig fram för egen maskin i matbutiken vilket lockar alla åskådare till leenden och små ojanden - ända tills man hamnar i kön och samma söta Knoddar orsakar grava förseningar i betalningsförfarandet.

§2. Konstintresse
Numera är det inte bara musik och primitiv dans som roar Knoddarna. De första obligatoriska streck/prick-kritteckningarna är producerade och distribuerade. Dansen har utvecklats till att nu inkludera ringdans, piruett, tvåfotshambo och armar-uppåt-böj. Bland favoriterna kan nämnas Bolibompaslingan (som utgör hela barnprogramsupplevelsen; resten är helt ointressant), Prayer for the Weekend av The Ark och Skyscraper av Bad Religion. Andra intressen som är i uppvaknande inkluderar pantomim, origami, gitarrspel och ultravåld.

§3. Låsfetisch och mobilofobi
Vardagen är förstås full av smådetaljer som både förgyller och förskräcker. Två kan nämnas här. Knodd 1 har sedan en vecka sprungit runt med alla nyckelknippor hon kunnat hitta för att sedan försöka låsa/låsa upp alla lägenhetens dörrar. Detta sker under djup koncentration och är uppenbarligen väldigt viktigt. Freud hade säkert haft ett och annat att säga om det, men så var Freud sjuk i huvudet också. Knodd 2 har sedan samma vecka utvecklat en ordentlig skräck för vissa mobilsignaler. Min privata mobil är helt okej, men min jobbmobil förknippas med skräck och ångest (vänta nu! - så där reagerar ju jag också...).

Språka på knoddokratiska

Borta är de konsonantlösa gallskriken och de osammanhängande lätena. Eller borta är de förstås inte, men väl uppblandade med saker som faktiskt påminner om fraser och ord som ingår i något av människan talade språk. Om det är svenska är fortfarande en öppen fråga, inte sällan låter knoddarnas språkmelodi som ett hopkok av thailändska, kurdiska och industriljud.

Knoddarna har sedan en tid härmat ljud och det är uppenbart att de är betydligt mer uppmärksamma på sin omvärld än vi vuxna som lärt oss filtrera bort onödigheter som mopeder, arga bilister och gatuförsäljare (förbanne dem! inte ens barnvagnsföräldrar får vara ifred!). Knoddarna hör allt och härmar det mesta. Katter låter [maaaa], hundar låter [wff], stavmixern låter [bwww] och kyrkklockor låter [beiii - beiii]. Ibland härmar de våra ord också, igår utbrast Knodd 1 högt och mycket tydligt [baaaajjjjjssss] på skötbordet. Ett nyttigt och dagligen återkommande ord.

Det är dock inte bara härmande Knoddarna sysslar med. De kan sätta ihop egna ord också. För några veckor sedan tittade Knodd 2 allvarligt på oss och sa: [döda mamma]. (Någon mer som ser Danny Lloyd med kniven i hand i The Shining... red-rum, red-rum...?) Och när Knodd 2 tillfrågades vem som var hennes favoritkung (? ja, vi leker tydligen rojalistiska lekar) pekade hon på vår nu levande kung och sa: [shupe shupe shupa]. Alltså: Shupe Shupe Shupa XVI Bernadotte.

Knoddarnas intressen har också börjat utkristalliseras. Knodd 1 tycker om att sjunga, och favoriten just nu är Gene Vincents gamla dänga Be-Bop-A-Lula, reducerad till [bii-bopp-bii] i Knoddtappning. Knodd 2 föredrar att högläsa ur böcker, fem sidor i taget och ofta upp-och-ned: [kwaa kwaa kwaa, kwaa, kwaa kwaa].

Snuttofiler

Vad är det som är fyrkantigt, rutigt, sammetslent och luktar död?

Svaret är - förstås - snutten! Inte kunde vi väl ana att farbrors ettårspresenter (därtill mjuka paket) skulle bli så oumbärliga, så fullkomligt nödvändiga i Knoddarnas tillvaro. Snuttarna har inte bara räddat Knoddarnas nattsömn utan också vår mentala hälsa och vår möjlighet att resa någonstans överhuvudtaget. Knoddarna har förstås varsin snutte, och det är egentligen bara Knodd 2's snutte som stinker pest och spetälska, en effekt av att snutten tillbringar större delen av natten och dagslurarna inproppad i Knodd 2's mun. Det är med andra ord en veritabel bakteriebomb vi bäddar ned hos vårt barn varje kväll.

Knodd 1 använder förvisso sin egen snutte, men har också iakttagits nöja sig med Rockharen (som redan omtalats i ett par inlägg här på Knoddbloggen). Därmed luktar denna snutte bara småäckligt.

Snuttofilin har faktiskt gått så pass långt att vi tvingats införskaffa ytterligare snuttefiltar. Utöver sina reguljära snuttar (hemmasnuttar) har Knoddarna också varsin resesnutte vilka föreställer andra djur för att särskilja dem från hemmasnuttarna. Utöver detta har Knodd 2 också en reservsnutte - en likadan snutte som hemmasnutten - vilken används i ett komplicerat utbytes-tvättschema med hemmasnutten.

Diskussioner pågår om vi också ska inköpa barnvaktssnuttar för att inte riskera att någonsin glömma en snutte vid övernattningar borta.

Upprättgående

Hälften av Knoddarna har i dagarna lämnat sitt heltidskryptillstånd och rest sig upp på korta och knubbiga, men i övrigt helt bärkräftiga ben. Vi har förvisso sedan en längre tid misstänkt att Knodd 1 redan behärskade stapplandets konst, men att hon ännu inte kommit till denna insikt själv. Efter veckors allmän frustration och evinnerligt promenerande med Knoddarna; lätt framåtböjd, fram och tillbaka i lägenheten, ont i ryggen - jag måste medge att det har en begränsad humorfaktor. Men men, man lär sig bara gå en gång i livet, i vanliga fall, så det kan väl vara värt att lägga tid på.

Att gå är uppenbarligen mycket roligare än vi vuxna minns. Det är med ett stort flin Knodd 1 tultar runt med blöjan som stötdämpare (ibland pannan) och intar sina omgivningar från upprätt position. Knodd 2 tittar på något skeptiskt och eftertänksamt, så som det ligger för henne, men har redan börjat resa sig till stillastående. Som vanligt ska det kännas efter, prövas lite försiktigt först.

Alla olyckskorpar i vår tillvaro har försäkrat oss att nu börjar den svåraste tiden hittills (sannolikt tills nästa ÄNNU jobbigare tid tar vid) när Knoddarna pyser iväg åt varsitt håll, troligen utför stup eller in i eldsvådor eller ner i Ringu-brunnar. Vi har under de gångna 14 månaderna dock utvecklat en teflon-mentalitet, där vi bara tar till oss positiva saker om oss och om Knoddarnas fortsatta väl och ve. Sedan är det bara att beklaga att så många andra människor haft så jobbiga barn och så dåliga erfarenheter av deras uppväxt att de bara kan se besvär och problem med denna i högsta grad omtumlande och berikande tid.